Jag ser det nu när vänsterpartiet inte vill tumma på sin ekonomiska politik för att få platser i en eventuell framtida socialdemokratisk regering. Då kritiserar en ledare i DN (13/9) partiet för att hålla fast vid sina åsikter till priset av att man missar politiskt inflytande. Vänstern borde inse det som alla andra partier redan insett: "budgetregler, självständig riksbank, bankakut och ett åtstramat utgiftsprogram plus skattesänkningar" var det som räddade Sverige ur 1990-talets kriser.
Men om vänsterpartiet också börjar anse detta, om vänsterpartiet står för samma ekonomiska politik som socialdemokraterna - varför ska de då sitta i regeringen? Om politiskt inflytande kräver att vänsterpartister blir socialdemokrater, varför ska då vänsterpartiet över huvud taget existera?
Är det inte bättre att ha ett enda stort socialliberalt parti som är supertrovärdigt och som kan attrahera kanske 95 procent av väljarna?
Naturligtvis kan en liberal skribent kritisera vänsterpartiets eller kristdemokraternas åsikter. Men han eller hon bör inte kritisera dem för att de inte blir socialdemokrater eller liberaler. Det är liksom en av poängerna med dem. Det är liksom poängen med demokrati: att vi har något att välja mellan.

Det vi har nu har runt tio år på nacken och behöver förnyas. Samhällsutvecklingen har delvis sprungit förbi det gamla programmet, och partiets politik har också förändrats successivt under den tid som gått.

Dessutom behöver vi göra oss redo inför valet 2010. Vi kommer att behöva en skarp och konkret utbildningspolitik som kan ligga till grund för en rättvisare och bättre skola för alla Sveriges elever.

Blå bandets ordförande har inga synpunkter på vad Green sagt tidigare, utan han är inbjuden att tala som nykterist. Socialdemokraterna i Vänersborgs ordförande har inget emot att Green går med i tåget, dessutom ska han ju tala sist "och om det är folk kvar till det vet vi ju inte", säger hon till ttela.

Som arrangör inte ansvara för vilka som väljer att gå med i ett tåg, men man kan faktiskt styra över vilka som ska tala. För mig handlar första maj om att bl a visa solidaritet med sina medmänniskor och att stå upp för alla människors lika värde. Detta är inget som man kan påstå att Åke Green förknippas med. Det är inte som socialdemokrat eller nykterist han har gjort sig känd som, utan som pastorn som stod åttalad för hets mot folkgrupp när predikat på ett minst sagt anmärkningsvärt sätt om homosexuella, det kan socialdemokraterna och Blå bandet inte negligera!

Den svenska gymnasieskolan är bättre än sitt rykte. Avhoppen har inte blivit fler utan färre, säger Allan Svensson, professor i pedagogik vid Göteborgs universitet. Hans forskning går på tvärs mot regeringens argument för den nya gymnasieskolan. Enligt den stämmer inte uppfattningen att andelen elever med ofullständiga betyg ökar och inte heller att avhoppen ökar på grund av alltför teoretiska kurser.

Om jag fick bestämma hade jag valt en gymnasieskola med färre ingångar än dagens 17, och utredarens förslag på 19, program. Detta skulle dels göra gymnasievalet mindre avgörande för framtida val, men också om man vill ändra inriktning under gymnasietiden. Dessutom skulle det ge bättre förutsättningar att motverka den sneda könsfördelningen som råder inom utbildningarna och yrkena. Med bredare ingångar erbjuds eleven flera utbildningsvägar och större frihet att byta inriktning, så blir inte yrkesvalet inte förutbestämt och man låser sig inte i ett val som gjordes när man var 15 år.

Vänsterpartiet har också drivit det här kravet inte utifrån att vi tycker att det är dåligt att barnen går på teater eller åker på skidresa, utan för att grundskolan är obligatorisk. Ingen ska därmed behöva avstå från delar i utbildningen för att de inte har råd med avgifterna.

Regeringen har hittills varit handlingsförlamad när det gäller att ge alla föräldrar samma möjligheter på arbetsmarknaden. Men nästa vecka har de borgerliga partierna i riksdagen chansen att stödja ett gemensamt förslag från vänsterpartiet, socialdemokraterna och miljöpartiet om att kommunerna ska vara ska vara skyldig att anordna barnomsorg på obekväm arbetstid om föräldrarna har behov av detta och inte kan ordna det på annat sätt.

Idag fick jag också besked om att Lars Leijonborg och regeringen utsett mig tilll en av de sju som ska sitta i den Studiesociala utredningen som enligt direktiven bland annat ska se över situationen för studerande med barn, genomströmningen i den högre utbildningen och CSNs framtida roll. Det här arbetet kör igång den 14 mars och beräknas vara klart 31 mars 2009.