Dessutom är det anmärkningsvärt att utspelet kommer just i dag, då finanskrisen slår igenom med full kraft i Sverige med jättevarslet på Volvo. Det verkar som om Mona Sahlin tycker det är viktigare att tala om valet 2010 än den ekonomiska krisen.

Jag ser det nu när vänsterpartiet inte vill tumma på sin ekonomiska politik för att få platser i en eventuell framtida socialdemokratisk regering. Då kritiserar en ledare i DN (13/9) partiet för att hålla fast vid sina åsikter till priset av att man missar politiskt inflytande. Vänstern borde inse det som alla andra partier redan insett: "budgetregler, självständig riksbank, bankakut och ett åtstramat utgiftsprogram plus skattesänkningar" var det som räddade Sverige ur 1990-talets kriser.
Men om vänsterpartiet också börjar anse detta, om vänsterpartiet står för samma ekonomiska politik som socialdemokraterna - varför ska de då sitta i regeringen? Om politiskt inflytande kräver att vänsterpartister blir socialdemokrater, varför ska då vänsterpartiet över huvud taget existera?
Är det inte bättre att ha ett enda stort socialliberalt parti som är supertrovärdigt och som kan attrahera kanske 95 procent av väljarna?
Naturligtvis kan en liberal skribent kritisera vänsterpartiets eller kristdemokraternas åsikter. Men han eller hon bör inte kritisera dem för att de inte blir socialdemokrater eller liberaler. Det är liksom en av poängerna med dem. Det är liksom poängen med demokrati: att vi har något att välja mellan.

Det vi har nu har runt tio år på nacken och behöver förnyas. Samhällsutvecklingen har delvis sprungit förbi det gamla programmet, och partiets politik har också förändrats successivt under den tid som gått.

Dessutom behöver vi göra oss redo inför valet 2010. Vi kommer att behöva en skarp och konkret utbildningspolitik som kan ligga till grund för en rättvisare och bättre skola för alla Sveriges elever.

Rossana Dinamarca, ordförande.
Utbildningspolitisk talesperson för Vänsterpartiet och riksdagsledamot.
Har uppehåll från lärarstudier vid Göteborgs universitet.

Lars-Göran Asp, ledamot av partistyrelsen, från Skaraborg.
Lärare.

Brith Fälth
Ordförande för vänsterpartiet i Piteå.
Skolkurator.

Ruzica Stanojevic
Distriktsordförande för vänsterpartiet i Skåne.
Förskollärare.

Jörn Svensson
F.d. EU-parlamentarikter och tidigare innehavare av en rad centrala uppdrag.
Pensionär.

Linn Wegemo
Aktiv i Ung Vänster och VSF.
Har för närvarande ett uppehåll från studier vid Umeå universitet.

Mats Öhlin
Skolchef i Haninge kommun.

Blå bandets ordförande har inga synpunkter på vad Green sagt tidigare, utan han är inbjuden att tala som nykterist. Socialdemokraterna i Vänersborgs ordförande har inget emot att Green går med i tåget, dessutom ska han ju tala sist "och om det är folk kvar till det vet vi ju inte", säger hon till ttela.

Som arrangör inte ansvara för vilka som väljer att gå med i ett tåg, men man kan faktiskt styra över vilka som ska tala. För mig handlar första maj om att bl a visa solidaritet med sina medmänniskor och att stå upp för alla människors lika värde. Detta är inget som man kan påstå att Åke Green förknippas med. Det är inte som socialdemokrat eller nykterist han har gjort sig känd som, utan som pastorn som stod åttalad för hets mot folkgrupp när predikat på ett minst sagt anmärkningsvärt sätt om homosexuella, det kan socialdemokraterna och Blå bandet inte negligera!

Den svenska gymnasieskolan är bättre än sitt rykte. Avhoppen har inte blivit fler utan färre, säger Allan Svensson, professor i pedagogik vid Göteborgs universitet. Hans forskning går på tvärs mot regeringens argument för den nya gymnasieskolan. Enligt den stämmer inte uppfattningen att andelen elever med ofullständiga betyg ökar och inte heller att avhoppen ökar på grund av alltför teoretiska kurser.

De som hoppade av angav som skäl bland annat att de inte trivts, att de blivit mobbade eller att de saknat stöd i sina studier både från skolan och hemifrån.
- Det handlar alltså inte om att kurserna skulle vara för teoretiska, säger Allan Svensson.
Han är skeptisk till regeringens förslag att minska teoriavsnitten på de yrkesinriktade programmen.
- Många yrken i dag är tekniskt komplicerade och för att klara den allt mer komplexa verkligheten så måste de teoretiska kunskaperna vara höga, säger Allan Svensson.

Avhoppen från gymnasieskolan minskade fram till mitten av 1990-talet. Då ökade de plötsligt från elva procent 1993 till 24 procent 1998. Enligt Allan Svensson hängde det ihop med att betygssystemet ändrades. Sifferbetygen ett till fem övergavs och i de nya kursrelaterade betygen kan eleven få icke godkänt.
Samtidigt fanns kravet på godkänt inom de viktigaste ämnena för att kunna söka vidare till universitet och högskola.
- Många elever valde då att avbryta studierna, säger Allan Svensson.
En del av de elever som avbryter sina studier i dag gör det trots att de ha tillräckliga betyg för att komma in på en högre utbildning.
- Möjligen vill de in på en specifik utbildning och väljer att gå om sista året i gymnasiet för att får ännu högre betyg.

Om jag fick bestämma hade jag valt en gymnasieskola med färre ingångar än dagens 17, och utredarens förslag på 19, program. Detta skulle dels göra gymnasievalet mindre avgörande för framtida val, men också om man vill ändra inriktning under gymnasietiden. Dessutom skulle det ge bättre förutsättningar att motverka den sneda könsfördelningen som råder inom utbildningarna och yrkena. Med bredare ingångar erbjuds eleven flera utbildningsvägar och större frihet att byta inriktning, så blir inte yrkesvalet inte förutbestämt och man låser sig inte i ett val som gjordes när man var 15 år.

Något för regeringen att tänka på när man ska lägga förslag om den nya gymnasieskolan är dels utredarens, Anita Ferm, egna ord om att det idag krävs en gymnasieutbildning för att ha en chans på arbetsmarknaden, men också rapporten från Arbetarrörelsens tankesmedja i förra veckan som visade att 7 av 10 arbeten under 2006 och 2007 tillsattes av personer med högskoleutbildning. Att sänka kraven för yrkesprogrammen är att straffa ut eleverna.

Utredaren talade varmt om studie- och yrkesvägledningen (SYV), vilket är positivt eftersom detta under lång tid har varit ordentligt eftersatt och med den nya gymnasieskolan kommer behovet för eleverna att öka ordentligt då valet blir så livsavgörande. Tyvärr är det som vanligt med den här regeringen att man ökar kraven, men vägrar lägga en spänn på ökade resurser i form av fler SYVar och ökad lärartäthet i grund- och gymnasieskolan så att eleverna får en möjlighet att nå upp till kraven.

Till sist kan man ju bara som kuriosa tillägga att förslag som historia som kärnämne, nationellt likvärdiga kurser (stopp för lokala kurser), arbetsplatsförlagt lärande och programråd ingick i det förra förslaget till gymnasiereform, som förkastades av Björklund när han tillträdde som skolminister.

Vänsterpartiet har också drivit det här kravet inte utifrån att vi tycker att det är dåligt att barnen går på teater eller åker på skidresa, utan för att grundskolan är obligatorisk. Ingen ska därmed behöva avstå från delar i utbildningen för att de inte har råd med avgifterna.

Vi har bl a föreslagit att alla barn som går i skolan ska ha rätt till ett bio/teaterbesök per termin, dessutom måste kommunerna omprioritera hur de fördelar sina resurser. Vi vet t ex att flera kommuner lägger 100-tusentals kronor på att marknadsföra sina skolor och samtidigt tar ut skolmåltidsavgifter för gymnasieelever.

Söderqvist ljuger dessutom ogenerat i sin krönika när hon påstår att jag skulle vilja förbjuda aktiviteter som skridskoåkning då alla inte har råd att köpa skridskor. Det jag gjorde var att ta ett exempel från mitt barns förskola, som med två dagars varsel talade om att man skulle åka skridskor på utflyktsdagen, de som inte hade skridskor skulle få leka lekar istället. Eftersom jag vet hur besviken mitt barn skulle bli om han inte fick åka, utan få stå vid sidan om och titta på så var det ju bara ut och leta skridskor, medveten om att det kanske bara var denna gång han skulle använda dom (fötterna på en treåring växer fort). Men det var med en knut i magen som vi jagade skridskor, det var i slutet på månaden med fem dagar kvar till löning. Om det inte var för att jag cashar in 50 000 kronor varje månad så hade det inte blivit några skridskor. Tanken på att någon annan förälder gick och våndades över att inte kunna ge sitt barn den här möjligheten kändes för jävligt helt enkelt, och något som vi påtalade för personalen, som såg till att lösa det och alla barnen fick till slut möjligheten att stappla fram på isen. Söderqvist saknar inlevelseförmåga och tror att hennes välgörenhet och skattelättnader skulle göra det lättare för de familjer som lever i fattigdom. Jag vill inte ha ett samhälle där vi måste förlita oss på människors välgörenhet om barnen ska ha en bra skola, uppleva kultur, åka skridskor eller få äta lunch.

Regeringen har hittills varit handlingsförlamad när det gäller att ge alla föräldrar samma möjligheter på arbetsmarknaden. Men nästa vecka har de borgerliga partierna i riksdagen chansen att stödja ett gemensamt förslag från vänsterpartiet, socialdemokraterna och miljöpartiet om att kommunerna ska vara ska vara skyldig att anordna barnomsorg på obekväm arbetstid om föräldrarna har behov av detta och inte kan ordna det på annat sätt.