Tillbaka i Stockholm - och på bloggen
I dagarna två har vi i partiets riksdagsgruppen haft planering inför höstens närmaste aktviteter - budget och allmäna motionstiden - men också inför det kommande årets oppositionsarbete. Vi har bland annat diskuterat det gågna året efter valet och den politik som drivits av regeringen och deras fortsatta framfart med åtgärder som förstärker orättvisorna.
Några saker känner jag särkilt upprördhet över. Det första är att regeringen tänker lägger ned En bok för alla. Argumentet är att det finns så billiga pocketböcker och därmed saknas behovet. Visst, idag behöver man inte lägga stora pengar för att få en bra bok, som vuxen, men om man vill köpa bra barnböcker så får man lägga ner några hundralappar per bok. Satsningen på En bok för alla har varit en läsfrämjande insats och därför är det det väldigt märkligt att en regering som påstår att det är så himla viktigt att barnen lär sig läsa och skriva tar död på en utav de viktigare förutsättningarna för just det. Detta i kombination med de hot mot biblioteken som vissa inom borgerligheten yppat gör mig rädd för att också läsandet bara blir en tillgång för de välbeställda och välutbildade, konsekvensen blir att föräldrar som inte har råd inte köper och inte heller läser böcker för sina barn och barn som inte blir lästa för har ett längre steg till att börja läsa själva.
Den nytillträdde chefen på Högskoleverket, Anders Flodström, gjorde ingen lysande start på sitt nya ämbete när han i början av augusti uttalade att man borde minska antalet statliga universitet i Sverige från fjorton till fem stycken för att svensk spetsforskning skulle stå sig bättre i konkurrensen. Tanken med utbyggnaden av universitet och högkskolor har varit att öka tillgängligheten och möjligheten för fler till den högre utbildningen. Att därför minska antalet universitet skulle innebära att om man inte har ett universitet eller en högskola i närheten eller där man bor så blir det ett alternativ som färre tar. Med anledning av det här så kom TCO, Lärarförbundet och SFS med en intressant och viktig rapport i tisdags - Jakten på anställningsbarhet. Den kommer fram till att vi behöver fler, inte färre, människor med högre utbildning i framtiden. Att arbetsgivarna vill ha bildning och bredd, inte smala yrkesutbildningar och att arbetsgivarna struntar i vilket universitet studenterna gått på. Slutsatserna är intressanta eftersom regeringens utbildningspolitik går i helt motsatt riktning...
Jag ska inte skriva av mig helt och hållet nu, jag återkommer!