Högskoledebatt
Här är mitt anförande som jag höll i dagens kammardebatt om bl a högskolestyrelserna och kårobligatoriet:
Herr talman
Regeringen föreslår att högskolelagen ska ändras angående hur ledamöter utses till styrelser för universitet och högskolor. Lärosätena själva ska utse ett flertal av styrelseledamöterna och rektor ska kunna vara ordförande i styrelsen. Avsikten med förändringarna är enligt regeringen att ”avpolitisera” styrelserna och att värna den akademiska friheten.
Universitet och högskolor är statliga myndigheter och finansieras till största del av offentliga medel. En grundläggande demokratisk princip vid skattefinansierad verksamhet är att skattebetalarna ska ha möjlighet till insyn. Den nuvarande ordningen där regeringen utser en majoritet av ledamöterna i universitets- och högskolestyrelserna innebär att allmänheten får en viss insyn i och ett visst inflytande över verksamheten. De flesta universitet och högskolor är också mycket nöjda med det arbete som dessa representanter för allmänintresset har uträttat.
Vänsterpartiet kan inte se att det nuvarande sättet att utse styrelseledamöter på något sätt har hotat den akademiska friheten. För oss handlar akademisk frihet om att fritt få formulera problem, ställa frågor, publicera forskningsresultat, välja arbetsformer inom forskning och utbildning o.s.v. Med regeringens förslag finns det däremot en risk att endast personer som förespråkar samma intressen som lärosätet utses till ledamöter i styrelsen. Maktkoncentrationen inom lärosätet kommer då att öka vilket kan begränsa friheten för studenter och anställda. Det är dessutom oklart vad som kommer att hända med student- och lärarrepresentationen i styrelserna eftersom det i propositionen aviseras ytterligare förändringar av styrelsernas sammansättning och av hur ledamöterna ska utses.
Här är frågor rörande resurstilldelning av betydligt större betydelse för den akademiska friheten, såsom vi i Vänsterpartiet definierar den. Det pågår för närvarande en utredning om resursfördelningssystemet för forskning och det hade varit lämpligt att regeringen hade inväntat resultatet av den utredningen innan den föreslog förändringar, som sägs påverka den akademiska friheten.
Vänsterpartiet avvisar också förslaget om att ta bort det stycke i högskolelagen som säger att regeringen inte bör utse någon som är anställd vid en högskola till ordförande i samma högskolas styrelse. Det skulle innebära att rektor kan vara ordförande i styrelsen. Man frångår därigenom den allmänna principen i både offentlig och privat verksamhet att ha en tydlig rollfördelning mellan den verkställande ledningen och styrelsen. Det skapar inte bara en otydlighet vad gäller ansvarsfördelningen utan försvagar styrelsens kontrollfunktion.
Regeringen lyckas inte klargöra varför högskolorna måste ha en annan organisation än övriga myndigheter. Det finns heller ingen tydligt motivering varför förändringen måste genomföras så snabbt.
Herr / fru talman
I förra veckan beslutade regeringen om att klyva lärarutbildningen, detta samtidigt som man lägger förslag om betyg tidigare och flaggar för nationella prov i trean.
Genom regeringens beslut har man slagit fast att de yngre barnens lärande är mindre viktigt än de äldres. En regering som har utgett sig för att vilja lägga krutet på grundskolan förbiser kvalitén i skolan och elevernas bästa när de gör skillnad i läraruppdragets kvalitet.
Att det krävs ett större mått av ämnesinnehåll för att undervisa äldre elever är en sak, men nivåplaceringen handlar inte om det. Arbetet med yngre barn kräver lika stor självständighet och förmåga att utveckla verksamheten och yrket, det är beklagligt att den borgerliga regeringen ignorerar det. Återigen tar regeringen beslut som saknar analys av konsekvenserna för utbildningen, för skolan och för eleverna.
Herr / fru talman
Vi har skrivit en del motioner där vi vill att det i vissa högskoleutbildningar ska ingå kunskap om hbt-personer, genus, arbetsmiljö och sex och samlevnad. Och det är ett smått förbluffande svar man får från majoriteten. När det gäller kunskap om hbt-personer inom läkar- och lärarutbildningen, anser utskottsmajoriteten att detta skulle vara att peka ut en viss grupp och hänvisar till att det är tillräckligt med att det i skolans styrdokument står att skolan ska sträva efter att varje elev ska respektera andra människors egenvärde samt tar avstånd från att människor utsätts för förtryck och kränkande behandling.
Verkligheten för de elever som söker sin könsidentitet eller redan funnit den som homo, bi eller trans är långt ifrån överensstämmande med de vackra ord som står i styrdokumenten. Skolverket kunde exempelvis konstatera att flera av skolans läroböcker beskriver hbt-personer som något utanför det normala, något avvikande. Vi har också sett rapporter om elever som mår dåligt och där återfinns en stor andel unga som är homosexuella. Detta är inget som talas om på lärarutbildningen, ingenting. Det är dags att lyfta näsorna från papprena och se verkligheten, dessa ungdomar far illa på grund av er nonchalans.
Herr / fru talman
Regeringens politik visar på punkt efter punkt att utbildning och kunskap inte vara ska vara för alla, utan bara för några. Förra veckan debatterade vi frågan om studiestöd, som är ett viktigt verktyg för att bredda rekryteringen. I dagens betänkande står 25:4-regeln på dagordningen. För att ytterligare beskära vägarna till högre utbildning har den borgerliga majoriteten beslutat att ta väck den regel som innebär att den som är 25 år och har arbetat i minst fem år får tillgodoräkna sig 0,5 poäng. Regeln är viktig för att öka mångfalden på högskola och universitet, genom att ta bort den bygger borgarna fler hinder som förstärker den sociala och etniska snedrekryteringen.
Jag vill understryka att 25:4-regeln på intet sätt innebär att dörrarna står helt öppna. Du måste till det ha grundläggande behörighet och i vissa fall även särskild behörighet. Sökande med enbart arbetslivserfarenhet måste alltså komplettera med antingen komvux eller högskoleprov för att kunna komma in på de flesta utbildningar.
SFS – Sveriges förenade studentkårer har också kritiserat förslaget utifrån rättssäkerhetsperspektiv. Att ersätta 25:4 regeln med bedömning av reell kompetens är både komplicerat och riskfyllt. Bedömningar av reell kompetens sker redan på flera lärosäten, men inte utan problem. Dels är metoderna för såna bedömningar väldigt olika på olika lärosäten och dels är de svåra att förstå för dom sökande. Eftersom bedömningarna riskerar att bli subjektiva är det svårt att uppnå rättssäkerhet och eftersom procedurerna är resurskrävande finns det risk för att vissa lärosäten försöker prioritera bort dem.
Avslutningsvis vill jag ta upp frågan om kårobligatoriet, en fråga där det ges en bild av att vänsterpartiet skulle ha ändrat ståndpunkt. Vänsterpartiet har länge varit principiella motståndare till kårobligatoriet, men vi har också sett att det är en viktig förutsättning för att det studentfackliga arbetet ska fungera och har därför inte kunnat se någon annan utväg än att obligatoriet kvarstår. Vi välkomnar om den kommande utredningen om kårobligatoriet kan komma med andra modeller för att det studiesociala arbetet och studentinflytandet ska garanteras och stärkas, men där också delaktigheten ökar. Vi räknar med att detta blir en parlamentarisk utredning för att nå en bred samstämmighet. Jag kan dock i förväg för vänsterpartiets räkning meddela att vi aldrig kommer att ställa upp på förslag som innebär att inflytandet för studenterna urholkas. Vi kommer slå vakt om att studentorganisationer även i framtiden ska kunna vara oberoende och fria i förhållande till högskolan. Utbildningsbevakningen för att utveckla kvaliteten i utbildningarna måste fortsätta. Enskilda studenter måste kunna få hjälp och stöd från en oberoende aktör.