Rossana Dinamarca

Det har varit två långa sista dagar, med alldeles för lite sömn emellan. Min analys har fått vänta eftersom varenda politikerbarn i det här landet idag har rätten till sin förälder efter veckor av val val val. Idag har jag nästan bara varit mamma och gått i skogen.
Igår stod jag och delade ut röstsedlar vid vallokalen här hemma, sen var det tåget upp till Stockholm och rätt in på vår valvaka. Stämningen var sådär, vallokalsundersökningen hade precis presenterats och det såg inte bra ut. Men stämningen tog sig, när den första prognosen kom visade den sig bättre än "valu". Jag kände mig nog aldrig moloken.
Vi har haft det mottigt de senaste åren och när vi körde igång vallrörelsen kändes det lågt, men desto närmare valet vi kommit, desto bättre har det känts. Vi har en bra politik och vi känner oss trygga med vår politik, under valrörelsen har vi också vuxit ihop i partiet. Det har varit en bra valrörelse, att vi skulle backa hade jag räknat med - vore konstigt om det som varit kring partiet inte hade haft någon effekt. Men trots tappet upplevde jag en bra stämning på valvakan - ett jävlaranama - som talade om att nu är vi taggade igen och att vi är redo på vad än utgången blir och runt tiosnåret på kvällen så laddade vi för opposition.
När jag senare satt i SVTs studio och kommenterade valresultatet kände jag en viss upprymdhet när jag sa att: vi är redo att leda oppositionsarbetet. Alliansen har inte vunnit på sin politik, de har vunnit på vänsterretorik, men vi kommer att avslöja att vad det handlar om är vanlig gammal högerpolitik som subventionerar de rika och försämrar för låginkomsttagare och de redan sämst ställda. Alliansen får räkna sina dagar för mer än fyra år blir det inte!

Läs också Lasse Ohlys kommentar.

Sist men inte minst vill jag hälsa och tacka alla partiarbetare som kämpat väl under en väl genomförd valrörelse. Vi ses!