Det behövs en rejäl satsning på kulturen
Min inledning till den kulturpolitiska debatten på Göteborgs Konserthus idag:
Det är en omöjlighet att välja ut bara tre viktiga frågor på kulturområdet, eftersom grupperna och konstarterna är så många fler. Men min upplevelse och frustration inför de budgetförhandlingarna jag varit med om är att kulturens anslag generellt måste öka. Kulturbudgeten är för liten för att höja den individuella visningsersättningen eller för att lösa pensionsfrågan för scenkonstnärerna eller för att svensk film ska kunna fortleva.
Vänsterpartiet går till val med löfte om att skapa 200 000 nya jobb i offentlig sektor. En andel av de jobben ska återfinnas inom kultursektorn.
Kulturbudgeten måste öka med åtminstone 700 miljoner till 1 miljard. Det vi vill ta ifrån trossamfunden räcker inte för alla de satsningar vi vill och som bör göras.
En annan satsning vi vill ha är på barnens kultur. Det var efter en motion från vänsterpartiet som Aktionsgruppen för barnkultur tillsattes. När de i våras lämnade sin slutrapport presenterade de en rad bra förslag som Vänsterpartiet vill se förverkligade. Däribland ett handslag för barnkulturen där 300 miljoner kronor per år (år 2007-2010) avsätts för satsningar på barnkulturen och finansieras med Svenska Spels överskott. Det är inte acceptabelt att skillnaderna i kultur för barn är så stora från kommun till kommun eller region till region.
Något som också skiljer sig beroende på var i landet vi befinner oss är tillgången till bibliotek. Kommunerna har inte skyldighet att hålla med mer än ett bibliotek i varje kommun, vilket har lett till att många viktiga filialer lagts ner för att inte tala om vad den svaga bibliotekslagen inneburit för glesbygden. Därför vill vi ha en skärpt bibliotekslag, vi vill ha en politik som säkrar tillgången till bibliotek i samhällelig regi. Det ska också vara en politik som driver på utvecklingen av bibliotek som motsvarar de krav som ställs i ett samhälle som präglas av tekniska landvinningar, men också av många olika språk och delkulturer.
Slutligen så har jag blivit ombed att berätta om min största kulturupplevelse i år. De flesta kulturupplevelserna jag har haft i år är kopplade till min son i form av musik, dans och teater, men det var inte någon av dom jag tänkte ta upp här. Utan det var när jag var i Paris i slutet på april, jag var där en och halv dag på ett möte med anledning av den franska regeringens förslag om försämrad arbetsrätt för ungdomar. Mötet hade varit hela lördagen och på söndag eftermiddag skulle jag flyga hem igen, jag tänkte att jag kan ju inte ha varit i Paris och inte sett Eiffeltornet och Champ Elysée med Triumfbågen. Jag kollade på klockan och bestämde mig för att göra ett till måste-besök. Jag satte mig på metron till Louvren, köade i närmare en timma och sprang sedan genom hela franska nationalskatten för att slutligen få se Mona Lisas blick och leende och konstaterade att så liten var den ju inte innan jag sprang vidare för att hinna med flyget, vilket förresten var på håret, men det är en annan historia.