Rossana Dinamarca

Uj uj uj. Det var verkligen på tok för länge sen jag skrev här. Nu ska jag ta mig i kragen samtidigt som jag härjar runt här hemma i Trollhättan och runt om i landet.

Den här veckan har verkligen startskottet för valrörelsen gått. I måndags var jag i Göteborg på SVTs regionala valprogram Re:agera och diskuterade indvandrades valdeltagande. Here we go again, tänkte jag när de ringde från redaktionen för programmet. Alltid när de handlar om något invandrar-relaterat så får vi med den bakgrunden dyka upp i rutan. Kan det vara så att många av oss är trötta på den bilden av oss själva? Vi vill inte bara finnas med när det diskuteras integration och problem. Vi är faktiskt ett gäng som har bott här ett tag, en hel del är till och med födda här och etablerade i det svenska samhället, et är dags att vi också finns med i debatter om energipolitik, forskning, sjukvård etc. tro det eller ej, men det är frågor som också berör oss...
Jag är glad att jag ihärdigt ifrågasätter det här mönstret hos bland annat journalister (men också hos partiet) för det har gjort att jag inte bara är ett invandraralibi, utan får företräda partiet när det gäller exempelvis skolfrågorna, som jag var uppe och debatterade i Studio 24 på tisdagen.
Och igår var jag hedersgäst på bygdemusikalen Den stora festen i Ryfors (Mullsjö) för att tala om kulturens och folkbildningens betydelse. Spännande.
Imorgon är det stor kulturpolitiskdebatt på Konserthuset i Göteborg, som jag måste fortsätta att förbereda mig inför nu.