Rossana Dinamarca

Runt om i Europa förbereder sig idrottare för att delta i Friidrotts-EM i Göteborg. Många ser fram mot fina tävlingar, men det finns svårigheter som inte kan sopas under mattan. Orsaken är att en av de inbjudna nationerna är Israel märkligt nog. Att Israel som inte ligger i Europa, bjuds in beror på att de sedan länge är bojkottade av den federationen som de naturligt skall tillhöra.

Precis som så många gånger tidigare visar Israel, veckorna innan tävlingarna, sitt totala förakt för demokrati och mänskliga rättigheter. Israel skyller på tillfångatagande av soldater trots att de själva håller tusentals
palestinsks barn, kvinnor och män fängslade.

• Israel fortsätter sin ockupation och bygger en apartheidmur runt Västbanken.
• Israel fängslar delar av den nyvalda regeringen i Palestina, bombar regeringsbyggnader, infrastruktur, sjukhus, bostäder och befolkningen i Gaza.
• Israel vräker bomber över Libanons befolkning, bostäder, infrastruktur och följer efter med marktrupper.

Som en direkt följd av Israels krigshandlingar kunde varken lag från Libanon eller Palestina delta i årets Gothia cup. Att erbjuda Israel, på plats i Göteborg bevakade av sin underrättelsetjänst, delta i EM i friidrott, mitt under deras krig mot Libanon och ockupation av Palestina är ett brott mot idrottens ide och mot hur svensk idrott ser på internationellt
idrottsutbyte: Idrottsutbyte i form av tävling, uppvisning, deltagande i idrottskonferenser e t c skall Ej förekomma i följande fall: - Om ett land i idrottsligt sammanhang gör sig skyldig till diskriminering mot någon på grund av ras, religion eller politisk anslutning.
Därför är det åter dags att idrotten använder sig av bojkott som tidigare gjorts mot regimers agerande:
• mot apartheidregimen i Sydafrika.
• mot Jugoslavien vid EM i fotboll i Göteborg 1992 som ersattes av Danmark.

Vi uppmanar Europiska Friidrottsförbundet, Svenska Friidrottsförbundet, Riksidrottsstyrelsen, organisationskommittén, regeringen och politiker i Göteborg att meddela Israel att de inte är välkomna till EM i friidrott på grund av deras ockupationspolitik. Om ansvariga för EM i Friidrott under nuvarande förhållande välkomnar Israel blir det ett aktivt ställningstagande för Israel och deras krigshandlingar. Om Israel kommer till EM i friidrott uppmanar vi alla att bli en del av den världsomspännande rörelse som protesterar mot Israel ockupationspolitik genom att demonstrera på EM:s första tävlingsdag.

Demonstration till Nya Ullevi
Måndag 7 augusti
Samling Gustav Adolfs Torg (Gbg) 16.00

Detta tal höll jag som hedergäst vid bygdemusikalen Den stora festen:

Kulturen är sällan ett ämne för de stora valtalen och de prestigefyllda tidningarnas debattsidor. Ändå är kulturen grundläggande för så mycket: för hur vi mår och hur vi förhåller oss till varandra. Jag känner mig därför hedrad att få inleda den här föreställningen med några ord om mitt förhållande till bildning och kultur.

Jag har inte gjort många teaterbesök i mitt liv, jag tror faktiskt att jag kan räkna gångerna på mina tio fingrar och ändå få några fingrar över. Jag minns en föreställning i skolans gympahall någon gång på lågstadiet, sen dröjde det till högstadiet eller gymnasiet när vi tvingades till ett teaterbesök på Göteborgs stadsteater. Såklart var det ju en pina att behöva genomlida en pjäs av en död gubbe, såklart. Vi såg Moliéres Tartuffe och jag var fast efter tio minuter. På bussen hem såg vi lagom pinade ut och kommentarerna var i stil med: det va la okej. Men jag minns fortfarande den där upprymdheten som jag fylldes av. Tyvärr räckte inte den gången eller de andra två besöken vi gjorde med skolan att jag blev en flitig teaterbesökare.

Uj uj uj. Det var verkligen på tok för länge sen jag skrev här. Nu ska jag ta mig i kragen samtidigt som jag härjar runt här hemma i Trollhättan och runt om i landet.

Den här veckan har verkligen startskottet för valrörelsen gått. I måndags var jag i Göteborg på SVTs regionala valprogram Re:agera och diskuterade indvandrades valdeltagande. Here we go again, tänkte jag när de ringde från redaktionen för programmet. Alltid när de handlar om något invandrar-relaterat så får vi med den bakgrunden dyka upp i rutan. Kan det vara så att många av oss är trötta på den bilden av oss själva? Vi vill inte bara finnas med när det diskuteras integration och problem. Vi är faktiskt ett gäng som har bott här ett tag, en hel del är till och med födda här och etablerade i det svenska samhället, et är dags att vi också finns med i debatter om energipolitik, forskning, sjukvård etc. tro det eller ej, men det är frågor som också berör oss...
Jag är glad att jag ihärdigt ifrågasätter det här mönstret hos bland annat journalister (men också hos partiet) för det har gjort att jag inte bara är ett invandraralibi, utan får företräda partiet när det gäller exempelvis skolfrågorna, som jag var uppe och debatterade i Studio 24 på tisdagen.
Och igår var jag hedersgäst på bygdemusikalen Den stora festen i Ryfors (Mullsjö) för att tala om kulturens och folkbildningens betydelse. Spännande.
Imorgon är det stor kulturpolitiskdebatt på Konserthuset i Göteborg, som jag måste fortsätta att förbereda mig inför nu.

Min inledning till den kulturpolitiska debatten på Göteborgs Konserthus idag:

Det är en omöjlighet att välja ut bara tre viktiga frågor på kulturområdet, eftersom grupperna och konstarterna är så många fler. Men min upplevelse och frustration inför de budgetförhandlingarna jag varit med om är att kulturens anslag generellt måste öka. Kulturbudgeten är för liten för att höja den individuella visningsersättningen eller för att lösa pensionsfrågan för scenkonstnärerna eller för att svensk film ska kunna fortleva.
Vänsterpartiet går till val med löfte om att skapa 200 000 nya jobb i offentlig sektor. En andel av de jobben ska återfinnas inom kultursektorn.
Kulturbudgeten måste öka med åtminstone 700 miljoner till 1 miljard. Det vi vill ta ifrån trossamfunden räcker inte för alla de satsningar vi vill och som bör göras.

En annan satsning vi vill ha är på barnens kultur. Det var efter en motion från vänsterpartiet som Aktionsgruppen för barnkultur tillsattes. När de i våras lämnade sin slutrapport presenterade de en rad bra förslag som Vänsterpartiet vill se förverkligade. Däribland ett handslag för barnkulturen där 300 miljoner kronor per år (år 2007-2010) avsätts för satsningar på barnkulturen och finansieras med Svenska Spels överskott. Det är inte acceptabelt att skillnaderna i kultur för barn är så stora från kommun till kommun eller region till region.

Något som också skiljer sig beroende på var i landet vi befinner oss är tillgången till bibliotek. Kommunerna har inte skyldighet att hålla med mer än ett bibliotek i varje kommun, vilket har lett till att många viktiga filialer lagts ner för att inte tala om vad den svaga bibliotekslagen inneburit för glesbygden. Därför vill vi ha en skärpt bibliotekslag, vi vill ha en politik som säkrar tillgången till bibliotek i samhällelig regi. Det ska också vara en politik som driver på utvecklingen av bibliotek som motsvarar de krav som ställs i ett samhälle som präglas av tekniska landvinningar, men också av många olika språk och delkulturer.

Slutligen så har jag blivit ombed att berätta om min största kulturupplevelse i år. De flesta kulturupplevelserna jag har haft i år är kopplade till min son i form av musik, dans och teater, men det var inte någon av dom jag tänkte ta upp här. Utan det var när jag var i Paris i slutet på april, jag var där en och halv dag på ett möte med anledning av den franska regeringens förslag om försämrad arbetsrätt för ungdomar. Mötet hade varit hela lördagen och på söndag eftermiddag skulle jag flyga hem igen, jag tänkte att jag kan ju inte ha varit i Paris och inte sett Eiffeltornet och Champ Elysée med Triumfbågen. Jag kollade på klockan och bestämde mig för att göra ett till måste-besök. Jag satte mig på metron till Louvren, köade i närmare en timma och sprang sedan genom hela franska nationalskatten för att slutligen få se Mona Lisas blick och leende och konstaterade att så liten var den ju inte innan jag sprang vidare för att hinna med flyget, vilket förresten var på håret, men det är en annan historia.

I en intervju i Sydsvenska Dagbladet idag blottar sig Lars Leijonborg. Hans flört med främlingsfientliga krafter har nu omvandlats till en total omfamning.

Han tycker att muslimsk fundamentalism är ett växande problem i Sverige och vill därför förbjuda religiösa friskolor. Han återupprepar kravet på språktest för medborgarskap. Slutklämmen lyder: Kanske fler invandrare, men invandrare som tar del i svenska samhället.

Den 10 maj i år röstade riksdagen i frågan om religiösa friskolor, det enda partiet som röstade mot detta var vänsterpartiet, inte för att vi oroas av muslimsk fundametalism, utan för att skolan ska garantera att barn och ungdomar får en saklig och allsidig utbildning. I läroplanen för grund- och gymnasieskolan står därför att undervisningen ska vara icke-konfessionell. Undervisningen ska inte ta ställning för en viss trosuppfattning - oavsett om den är muslimsk eller frireligiös - utan i stället uppmuntra till ett eget kritiskt sökande efter kunskap och ge stöd i skapandet av en egen världsbild. Skolan ska också utgöra en mötesplats för barn och unga med olika ursprung och därmed verka för integration, förståelse och respekt. Vi har svårt att se varför offentliga medel ska användas till att finansiera skolor med religiös inriktning och anser att Skolverket bör avslå ansökningar om bidrag till fristående konfessionella skolor.

Folkpartiet och Leijonborg har tagit över rasisternas retorik genom att upprepa lögner som sanningar. Problemet är inte att människor som kommer till Sverige inte vill lära sig svenska eller ta del av det svenska samhället, utan att vi är många som talar svenska men ändå inte får ta del i det svenska samhället.

På radio på väg ner till Bua tidigare ikväll hörde jag statsministern tala om att han trodde att arbetslösheten skulle gå ner till 3,5 procent redan nästa år. Men hurdå Göran P, du vill ju inte göra några aktiva satsningar på att skapa jobb utan räknar bara med att "jobben kommer av sig självt"? Sluta sia om siffror och ta ett aktivt handtag för att skapa riktiga jobb så kanske vi når till och med under 3,5 procents arbetslöshet!

I Bua medverkade jag i SVTs Karavanen och i inledningen kläcker Göteborgs kommunalråd Göran J att "kärnkraften är miljövänlig och bra". För att framställa kärnkraft behövs uran, brytning av uran river inte bara djupa sår i jordskorpan det ställer till stora miljöproblem för tredje världen-länderna, men det är klart det är ju inte i Sverige... Och vad menar du med att kärnkraften är bra? Vi kan inte garantera en 100 procentigt säker kärnkraft och därmed är den inte bra. Incidenterna på Forsmark och i Oskarshamn har talat sitt tydliga språk. Kärnkraften måste avvecklas innan vi står inför en riktig katastrof.

Böcker med Pippi Långstrump och Alfons Åberg på kurdiska har stoppats i den turkiska tullen i Istanbul och nu kan böckerna komma att brännas upp, enligt Kulturnyheterna.
Dom turkiska myndigheterna kräver att biståndsorganisationen KOMAK bekostar en grundlig granskning av vart och ett av de 1 208 böckerna utförd av turkiska översättare för kontrollera att böckerna inte innehåller någon förolämpning mot turkiska staten eller landsfadern Mustafa Kemal Atatürk. Annars riskerar hela det svenska biståndsprojektet att brännas upp nu på söndag.
Det är en absurd missuppfattning från Turkiets sida om man tror att böcker om Pippi Långstrump och Alfons Åberg skulle kunna hota den turkiska staten. Jag hoppas och vädjar till den turkiske ambassadören att avstyra detta vansinniga bokbål.

De borgeliga ska införa vårdnadsbidrag, med 4000 kronor i månaden före skatt, vilket innebär ungefär 2 680 kronor i plånboken. I Finland är det en fjärdel av föräldrarna som utnyttjar detta och av dom är det nästan uteslutande kvinnor. Och det är inte vilken kvinna som helst som har råd att vara hemma för 2 680 kronor... Vårdnadsbidraget leder bara till att kvinnors beroende av en inkomstbringade man ökar. Kampen för kvinnors ekomiska oberoende och självständighet kommer att ta både ett och två steg tillbaka med de borgeliga vid makten.