Rossana Dinamarca

Låt mig börja med att säga att jag tycker det är bedrövligt att betygsfrågan har fått ett så stort utrymme i skoldebatten. Det är inte betygen som gör att eleverna lär sig mer, utan lärarna. Det behövs fler lärare, inte fler betygssteg.
Nåväl, ikväll var jag som sagt med i Skolfront. Efter programmet fick jag bl a ett mejl som föranleder det här inlägget. Han skriver:

Syftet med betygsliknande omdömen är ge information till barn och föräldrar för att kunna sätta in hjälp och åtgärder så tidigt som möjligt. Det är bättre att man börjar hjälpa tidigt än sent.

Skriftliga omdömen var möjligt att ge (men upp till föräldrarna om man ville ha) även innan den borgerliga regeringen tillträdde. Det som har hänt nu är att de får vara betygsliknande och ges från första klass. Till saken hör att de lärare som ska sätta de här betygen inte har kompetensen och kunskapen att göra det, eftersom det inte ingår i utbildningen för lärare i dessa årskurser. Bara det är allvarligt i sig. Lägg till det den förvirring som idag råder bland lärare och rektorer inför den här betygssättningen. Inte bra nånstans.
Det är viktigt att det finns en bra kommunikation mellan skola och hem, men bara för att man förenklar informationen så blir den inte bättre. Jag vill hellre att man satsar mer på att förbättra utvecklingssamtalen och de lyckade individuella utvecklingsplanerna.
Alla elever har rätt till den hjälp och det stöd man är i behov av. Det är också viktigt att man gör de satsningarna tidigt. Lärarna vet vilka barn och vilket stöd det handlar om. Problemet är man inte får de resurser man är i behov av.
Vi får inte glömma bort att betyg är ett urvalsinstrument, det används idag för att göra urval till gymnasiet och till högskolan. Men vad är det för urval som ska göras när barnen går i första klass?
En del av sjuåringarna som i augusti studsade glatt och förväntansfullt till skolan, kommer att må dåligt lagom till jul. Barnen kommer att må dåligt över ett misslyckande som rätteligen är skolans, och över att göra sina föräldrar besvikna, som ett barn uttryckte det i ett av Skolfronts inslag. Stress och dålig självkänsla är inte goda förutsättningar för lärande. För de elever som får dåligt betyg kommer detta bara innebära en spiral neråt. Vem tjänar på det?

Skrivet av Rossana_D 11:10 EM | Permalink | Kommentarer (0) Utskriftsvänlig version

Förutom att vi idag ska rösta om Lissabonfördraget i riksdagen så ska jag vara med i kvällens Skolfront och debattera betyg på sjuåringar. Kolla i SVT2 kl 19.30.

Skrivet av Rossana_D 1:01 EM | Permalink | Kommentarer (0) Utskriftsvänlig version

Jag sitter i den studiesociala utredningen som bl a ser över studenternas ekonomiska situation och hur man ska öka genomströmningen. Ett förslag som det bollas med just nu är huruvida bankerna ska ta över delar eller hela CSNs uppdrag. Om detta skriver tidningen Studentliv i sitt senaste nummer. Detta är ett förslag som jag har motsatt mig. Det finns inget som talar för att bankerna skulle klara av det här bättre eller att det skulle gynna studenterna, snarare tvärtom. I Finland har man i dag ett liknande system där är lånefrekvensen 35 procent (i Sverige 72 procent). På detta svarar man från Bankföreningen att det har att göra med att finnar av tradition är mindre benägna att låna. Samtidigt medger man att räntorna kan komma att bli högre än de CSN har idag och att det kan bli sämre lånevillkor. Eftersom jag inte tror på att man kan tillskriva folkgrupper egenskaper så tror jag att det snarare lånets utformning som ligger till grund för den låga lånebenägenheten.
Ett sånt här förslag kommer att innebära att färre kommer att välja att studera vidare. Om jag ska se till mig själv så hade jag dragit mig för att plugga om jag var tvungen att gå till banken och bli "prövad".
Konkurrens mellan bankerna innebär att visa kan få förmånligare villkor än de som "väljer fel". Det är inte acceptabelt. Alla ska ha reella möjligheter att studera, det ska inte bara vara en förmån som bara är förbehållen vissa. Vi måste minska den sociala snedrekryteringen inte förstärka den.
Det finns saker som kan bli bättre med CSN, låt oss kolla på vad och hur. Men skippa experimenten.

Skrivet av Rossana_D 9:43 EM | Permalink | Kommentarer (0) Utskriftsvänlig version

På en punkt skulle man kunna säga att jag är ganska strikt och det är när det kommer till alkohol. Särskilt när det gäller alkohol och barn.
När jag gick i skolan tillhörde jag den lilla klicken som inte drack. Jodå, jag har druckit och varit berusad, men helst intog jag rollen som den som såg till att redlösa kompisar kom hem ordentligt.
Ikväll såg jag Dokument inifrån om ungas förhållande till alkohol och vuxnas likgiltighet. Det gjorde mig riktigt förbannad. Reportaget utspelade sig i Båstad där barn söp sig fulla på stranden, utan en vuxen i sikte (de satt inne på klubbar, krogar och sina båtar och gjorde samma sak).
Sjuåringar berättar att det är roligt att gå på Systemet för man lär sig vad drickat heter. De vet redan att efter två glas vin blir man berusad. Samma sjuåringar kan inte med att säga till vuxna att sluta dricka om de tycker det blir obehagligt - man vill inte störa de vuxna för dom kan bli arga.
Är det nåt vi har haft häftiga diskussioner om hemma så är det just synen på alkohol. Det är ett ämne som återkommit med jämna mellanrum, särskilt sedan vi fick barn. Jag kan t ex inte begripa hur föräldrar kan köpa ut till sina barn och på riktigt tro att det är det enda barnen kommer att dricka eller att man kan lära sina barn att dricka rätt.
Jag kommer att bli den jobbiga, taskiga, dum-i-huvudet morsan, men den ursäkten är jag beredd att vara för mina barn. Därför att jag bryr mig.
Förra julen blev jag ordentligt varse om att mitt ställningstagande kan vara mycket provocerande. IOGT-NTO hade skickat ut propåer om att skriva på ett kontrakt om Vit Jul. Jag som vuxen förband mig att under julafton, juldagen och annandag jul avstå alkohol, dels som en solidaritetshandling med de 100-tusentals barn som växer upp i familjer med missbruk, men också för att jag tycker det är sjukt att varje högtid är kopplad till att det ska drickas. När jag berättade detta för min man blev det ett jävla liv, mitt i det kom min mamma in och undrade vad som hänt. När hon blev invigd så förstod inte heller hon hur jag kunde göra nåt sånt. Det var som jag hade stulit hela julen ifrån dom. Svärföräldrarna gjorde en enskild julmiddag med oss, utan alkohol. Dagen efter gjordes den "riktiga" med resten av familjen - och alkohol. Jag var chockad över reaktionerna, men i år har jag skrivit på kontraktet igen. Min man likaså.
Barn behöver inte lära sig hur man umgås med alkohol, utan hur man umgås utan den.

Skrivet av Rossana_D 10:16 EM | Permalink | Kommentarer (4) Utskriftsvänlig version

För en tid sedan kritiserade Datainspektionen (DI) några skolors användande av övervakningskameror och idag på Ekot kan man höra om ytterligare ett fall där DI kritiserar skolornas inkräktande av elevers integritet. Det finns nämligen skolor där eleverna måste visa sitt fingeravtryck för att få en tallrik och kunna äta i skolmatsalen. Gymnasiechefen i Uddevalla hoppas att Regeringsrätten ger klartecken för detta, då ser han nämligen möjligheter att utöka detta på andra användningsområden som för närvarokontroll, inloggning i datorer och passera dörrar.
Jag håller med DI som anser att eleverna riskerar att bli avtrubbade om de vänjer sig vid övervakning och biometriska kontroller i unga år. Jag tycker att debatten i de här frågorna är vidrig, ofta används argumentet att den som har rent mjöl i påsen har inget att oroa sig för. Alltså, även om jag inte gör något brottsligt när jag går på toa så vill jag ju inte sitta i en glasbur och skita. Och trots att jag inte gör något olagligt när jag hånglar med min man så vill jag inte sitta inför öppen ridå och göra det. Jag vill att mina barn när de växer upp ska kunna reagera lika kraftigt mot förslag som FRA, som de som vi har sett idag, men om de blir vana så kommer den här typen av lagar att passera utan protester.
Om man vill komma åt mobbning eller skadegörelse i skolan, vad sägs om att se till att det finns vuxna (ex. fritidspedagoger/-ledare) av kött och blod som är ute på rasterna, inte för att övervaka utan för att umgås med eleverna. Det är mer respektingivande och har en bättre förebyggande effekt eftersom en människa kan känna av stämningar på ett sätt som ingen kamera kan (ännu i alla fall).

Skrivet av Rossana_D 10:40 FM | Permalink | Kommentarer (0) Utskriftsvänlig version