Här mitt anförande från igår:

Anf. 155 KALLE LARSSON (v): Fru talman! Vill ni ha det som i Sovjet? Sällan eller aldrig har väl den frågan varit så berättigad som den är i dag. Den ställs till samtliga borgerliga riksdagsledamöter. Den ställs till försvarsministern. Vill ni ha det som i Sovjet? Det lagförslag ni är i färd med att rösta igenom eller inte rösta igenom – däröver våndas många – handlar om en mycket omfattande avlyssningsapparatur som byggs upp. I många bedömares ögon har den vissa, för att inte säga många och stora, likheter med de system som fanns i det forna Sovjetunionen och i Östeuropa. Fru talman! Jag instämmer i det anförande som Alice Åström tidigare hade här i kammaren. Hon sade det mest väsentliga och på ett sätt som jag inte kommer att kunna motsvara. Möjligen kan jag på marginalen säga att den där dikten om att borgerliga ledamöter behöver mod kanske kan stämma. Själv hade jag möjligen bytt ut det till en strof av Linda Bengtzing: Hur svårt kan det va? Förslaget försvaras med en beklämmande argumentation. Vad är det för försvar vi har fått höra? Flera företrädare för de borgerliga partierna vill helst tala om något helt annat. De vill tala om terroristattacker genomförda i andra delar av världen. Vad har ni för argumentation som säger att detta är ett hot mot Sverige? Låt oss minnas. RAF och Röda armé-fraktionens angrepp på den tyska ambassaden 1975, kanske? Eller är det Bulltoftakapningen 1972? Är detta de exempel som ni kanske kan hitta ur den svenska historien som motiverar denna massavlyssning av svenska medborgare? Vi ser bara halva sidan av myntet, säger ni. Vi ser bara integritetsargumenten och inte säkerhetsaspekterna, menar ni. Men nu är de mänskliga rättigheterna, och det är dem vi i dag diskuterar, så konstruerade att de inte är förhandlingsbara. Rätten till privatliv och integritet är en av dessa mänskliga rättigheter. Den kan inte inskränkas med hänvisning till några allmänna säkerhetsaspekter. Så låter det när personer som inte tar de mänskliga rättigheterna på allvar öppnar sina munnar och talar i riksdagens kammare. Det ljugs en del och bluffas en del – av okunnighet eller inte – om hur processen har gått till. Kammarens ledamöter skulle kunna vara väl informerade om att vi från Vänsterpartiets sida hela tiden har varit motståndare. Vi har motionerat klart och tydligt för ett entydigt nej till lagstiftningen. Sedan har detta bordlagts under ett år, och nu återkommer förslaget till kammaren. Därför behöver inte försvarsministern, som nu ville lämna salen, var oklar över var vi står i frågan. Vad har ni för alternativ? frågar ni. Vad har ni i oppositionen för alternativ till lagen? Majoriteten säger: Vi vill anta lagen om massavlyssning av svenska medborgare, men ni presenterar inte vad ni har för alternativ. Kära borgerliga ledamöter! Kära majoritet och försvarsminister! Alternativet till att anta den här lagen är att inte anta den här lagen. Där har ni ett alternativ. Det går utmärkt att rösta för det om man tycker att det är mer passande. Fru talman! Förslaget behöver av åtminstone tre skäl avslås: Det är meningslöst, det är farligt och det är kränkande. Varför är det då meningslöst? Även om inte heller jag har så lätt att sätta mig in i huvudet på terrorister tror jag nog inte att de resonerar så här: Vi genomför en terrorattack – låt oss mejla våra vänner om det! Låt oss ringa till våra kompisar i utlandet och tala om att vi kör på torsdag, hör ni! Har ni bomberna med er? Inbillar ni er verkligen att det är så det går till när man planerar ett terroristattentat? Jag lovar att jag saknar grundläggande kunskap i de frågorna. Men samtidigt har jag svårt att tänka mig att det är så seriösa terroristattentat planeras. Det är också farligt därför att det riskerar säkerheten för politiska flyktingar här och dissidenter och människor i opposition mot diktaturer i andra länder. Hur ska vi kunna stödja och ha kommunikation med dissidenter och människor som lever med hot mot sina liv i andra delar av världen om den här lagen genomförs? Är inte risken uppenbar att politiska flyktingar i Sverige kommer att få svårigheter att känna sig trygga? Är det inte risk för att vår kommunikation från Sverige med dissidenter och politiskt oppositionella i en rad länder i världen försvåras? Det är kränkande därför ett av de viktigaste värdena för varje politisk handling måste vara den personliga friheten och den personliga, privata integriteten. Det är helt enkelt inte vilken fråga som helst som vi här har att göra med. Jag ser att borgerliga ledamöter skruvar lite på sig och ler lite försiktigt. Men faktum kvarstår: Det vi har att hantera här i dag är frågor som i oerhört stor omfattning handlar om rätten till personlig frihet och till ett privatliv. Vi försvarar den rätten, och ni vill inskränka den med hänvisning till allmänna formuleringar om terroristhot. Vi vet, fru talman, vad vi talar om. Snickaren Torsten Leander är inte den enda som har drabbats av bevakning, övervakning och kontroll trots att han liksom många andra har varit helt oskyldiga till de saker de har påståtts vara skyldiga till. Vänstern och andra som har stått i första ledet för kampen för demokrati i det här landet har övervakats och övervakas kanske fortfarande. Vi är inte heller ensamma. Här har från talarstolen redan rapporterats om en mängd olika politiska krafter, ledarsidor och debattörer som stöder vårt nej till denna lagstiftning. Samtliga politiska ungdomsförbund vill att riksdagens ledamöter röstar nej till lagen. Det kanske ändå borde stämma en och annan – och vi får väl se om det så blir – till eftertanke. Fru talman! Om man nu hade varit seriöst intresserad av att försöka undvika terroristangrepp på vårt land borde man ha gjort helt andra insatser. Man borde inte ge stöd direkt eller indirekt till USA:s krig mot terrorismen. Man borde dra tillbaka de trupper vi har i Afghanistan. Man borde se till att inte medverka i de insatsstyrkor som EU nu upprättar och som kan agera direkt i strid mot vad FN föreslår. Helt enkelt hade man kunnat bryta med det krig mot terrorismen som USA har utropat och som dagligen och stundligen underminerar demokratin och innebär systematiska brott mot de mänskliga rättigheterna. I stället deltar Sverige mer eller mindre fullt ut i just denna krigföring. Den här lagen är ett exempel också på det. Fru talman! För att inte förlänga debatten mer än vad min talartid har medgivit vill jag nu kort sammanfatta. Det vi har att göra är viktigt. Det är att avvisa klart, tydligt och entydigt det här lagförslaget. Från Vänsterpartiets sida har vi redan sagt att om det ändå röstas igenom blir en av våra uppgifter när vi byter regering att riva upp den här lagstiftningen. Allra sist ett citat som tillskrivits Benjamin Franklin och som tål att fundera på när man så småningom ska trycka på knappen: Ett samhälle som ger upp lite frihet för att vinna lite säkerhet förtjänar varken eller och kommer att förlora bägge. (Applåder)

Federley kommer att rösta nej till FRA, men det kommer inte att spela nån roll för ingen annan, eller iaf inte tillräckligt många för ett fällande, borgare gör det. Birgitta Ohlsson har ju redan berättat att hon är på utrikesresa vid omröstningen, och de andra små borgarna (jo, det skall vara särskrivet) är det inte lika mycket mediafokus på. På det här sättet får regeringen igenom sin satans lag men borgerligheten kan genom Federley ändå visa upp ett motstånd mot lagen och skydd för integriteten. Och media är glada, för de slipper skriva om hur den verkliga motsättningen ser ut; att det numera är vänstern som i det närmaste ensamma får försvara till och med de mest grundläggande liberala värdena om personlig integritet och frihet.

Margareta Rooth och Anki Ahlsten väntar på att äntligen få ha ytterligare ett VU-möte.

(Väl) valda delar av Göteborgsdelegationen ser lite lagom förvirrade ut. Fast det är de förstås inte. De har koll. De är ju från Göteborg.

Nånting är det Johannes har att visa Josefin. Vad kanske vi aldrig får veta.

Marienne Berg håller rapport från riksdagsgruppens arbete på karaktäristiskt sätt.

Många applåder blir det. Här från Thaher Pelaseyed, delegationsledare från Göteborg.

Läs hela anförandet på nästa sida och se debatten i web-TV här.

Läs mer: DN och ekot.