ALLTID RÖTT

Tre av fyra är för den nya lag som vänsterpartiet lyckades pressa fram i höstens budgetförhandlingar och som riksdagen imorgon skall debattera och besluta om. Lagen innebär visserligen inte någon generell flyktingamnesti, men är ett stort steg framåt. Alla asylsökande som befinner sig i Sverige och har lagakraftvunna avvisningsbeslut får en ny prövning och de bland dessa som inte kan avvisas med tvång eller är barnfamiljer har goda chanser att få stanna.

Vid dagens debatt om den lag som skall ge gömda flyktingar och de som inte kan återsändas med tvång till sina hemländer chansen till en ny prövning gled folkpartiet ett steg djupare på det sluttande planet. Mauricio Rojas använde en stor del av sitt anförande till att klaga i allmänhet på det mesta, och därefter misstänkliggöra flyktingar i allmänhet. Efter att ha konstaterat att många trots allt kommer att få stanna med den ny lag som vänsterpartiet varit med om att presentera, valde Rojas att påstå att frågan som nu måste ställas är "...hur vi skall undvika att få det som i Frankrike". Han berömde sig själv och sitt parti för att förra valrörelsen ha "lyft frågor som i grunden förändrade valrörelsen". Visst vi minns the "race-card". Språktest som krav för medborgarskap. Signalspråket om att "våga säga som det är" Och nu; flyktingar som orsaken till problem med marginalisering i förorterna. Då en annan, mer hederlig, borgerlig debattör påstod att det inte finns något främlingsfientligt parti i Sveriges riksdag var jag tvungen att invända; Jag är inte längre så säker på den saken. Planet sluttar och Rojas och hans påstått liberala vänner glider. Ner mot Kjersgaards och andras stimulerande sällskap. Vårt svar; förlåt dom inte, för de vet precis vad det är de gör.

Uppdatering: Beslutet om den nya lagen är nu fattat med röstsiffrorna 150 - 39. det betyder att s, v och mp röstade för och m emot. Kd, c och fp lade ner sina röster. Samtidigt avslogs förslag från v, mp, c och kd om en generellt flyktingamnesti. Ett steg är taget och kampen går vidare!

Uppdatering 2: Media kommenterar flitigt den nya lagen vi pressat igenom med stöd av miljöpartiet. Läs exvs DN. Hela debatten finns också att läsa här. När det gäller situationen i Frankrike är Flammans ledare som vanligt läsvärd.

Uppdatering 3: Läs också DET HÄR uttalandet från vänsterpartiets verkställande utskott.

Pratas mycket opinionsmätningar idag. Sägs att det går dåligt för vänstern. Visst skulle man kunna bemöta vänsterpartiets sjunkande opinionssiffror med en gäspning hänvisande till bristande underlag och urval hos de flesta opinionsinstitut, men det duger inte. Inte alls.

Det är viktigare än så. Det är en utmaning. En uppmaning till handling.

"Det finns en utbredd uppfattning inom vänstern att det är nödvändigt med en anpassning till etablissemangets hegemoni och därmed en utslätning av vänsterns politiska krav och profil för att nå ökat stöd för vår politik. Erfarenheten är att det är precis tvärtom. I en tid då de politiska partierna alltmer börjar likna varandra och partiledarna är lika som bär finns det ett rejält utrymme för en systemkritisk och konfliktinriktad vänster."

För nej, det handlar inte om vad en eller annan person kallar sig. Få personer vid sina sunda vätskor tror egentligen att Lars Ohly eller någon enda medlem i vänsterpartiet har en hemlig dagordning där mord, terrorism och blodbad står strax efter mötets öppnande och justering av föregående protokoll. Det handlar om nåt annat.

Idag träder den lagstiftning i kraft som skall ge alla med lagakraftvunna avvisnings- och utvisningsbeslut rätt till ny prövning och därmed en ny chans att få stann. Många har kämpat länge för den nya lagen, och idag är det bara att glädjas med de tusentals som får chansen till upprättelse och uppehållstillstånd! I en tid då de opinionen understödd av politiska beslut i många europeiska länder går i allt restriktivare riktning är detta en välkommen lag. Visst hade vi hellre sett en allmän flyktingamnesti, men detta är ett stort steg i rätt riktning. Vi har gemensamt, partier, organisationer, samfund och enskilda, slagit upp ett fönster i Fästning europas murar och nu sipprar i alla fall lite frisk luft in. Därför säger vi idag; välkomna!

Mer information finns hos MIGRATIONSVERKET, FLYKTINGAMNESTI OCH VÄNSTERPARTIET.

"Rättigheter är inget man får, det är nåt man tar sig." Det slagordet minns jag från tiden i Elevorganisationen (som väl numera inte riktigt vet hur man stavar till slagord, men det tar vi en annan gång). Det betyder också att man sedan måste försvara sina rättigheter så att ingen tar dom tillbaka. En viktig sådan strid rasar nu mellan Seko och Connex. Du kan delta, om du är i Stockholm på fredag. Läs också uttalandet från vänsterpartiet.

Demonstration klockan 14, fredag 18 november. Sergels torg i Stockholm.

• För allas säkerhet – garantera fackets rätt att yttra sig
• Återkalla avskedandet av Per Johansson
• Medlemmarna ska välja fackordförande – inte Connex
• Kollektivtrafik i offentlig regi

Idag, se till exempel i SvD, går socialdemokraterna ut för att ge sken av att ha ändrat riktning i flyktingpolitiken. De vill nu, plötsligt, att Sverige ökar sin flyktingkvot. Det låter bra, men är infernaliskt planerat, och än så länge är det bara vänsterpartiet som genomskådat vad de håller på med.

Så här ligger det till. Egentligen.

Det är klart att det är bra att man ser till att uppfylla den flyktingkvot Sverige åtagit sig. Det har vi föreslagit många gånger tidigare. Men det ger tveksamma signaler att, trots att kvoten inte fyllts de senaste åren, nu meddela att kvoten bör höjas. Pengarna tas ju då från andra flyktingars prövning, nämligen de som sökt sig till vårt land. På så sätt riskerar ett ökat kvotmottagande i en i övrigt mycket restriktiv migrationspolitik där människor som söker en fristad i Sverige ofta misstros och inte får sina skäl bedömda i enlighet med internationella konventioner att sända felaktiga signaler. Det kan leda till att olika grupper av flyktingar ställs mot varandra, och att riksdagen ger regeringen i mandat att betrakta de som utvalts på flyktingkvoten som mer av "riktiga" flyktingar än de som själva sökt sig till vårt land för att söka asyl. Det finns alltså en uppenbar risk att ett beslut om att en utökad flyktingkvot på bekostnad av mottagande av flyktingar som sökt sig till Sverige på egen hand blir en del av strategin för det fortsatta bygget av ”Fästning Europa.” EU-kommissionen har nämligen helt nyligen fört fram förslag om att EU skall se till att regionala läger för mottagande av flyktingar upprättas i länder utanför Europa. Tanken är att hålla merparten av flyktingarna borta från Europa, lägga bördorna på fattiga länder i tredje världen och att EU-länderna därifrån skall handplocka kvotflyktingar. Det skulle effektivt kortsluta den av Sverige undertecknade Genevekonventionen. Varken mer eller mindre. Det är i detta ljus socialdemokraternas förslag skall ses. Flyktingar är dom som UNHCR valt ut nån stans långt borta, inte de som knackar på dörren här. Infernaliskt planerat, och planterat. Var det inte Ny Demokrati som höll på med nåt liknande (läs mer här: Download file)? Synd bara för socialdemokraterna att vi inte gick på det. Vi får väl se hur lång tid det tar innan andra påstått flyktingvänliga partier vaknar.

Uppdatering Läs också på vänsterpartiets hemsida.

Det är nästan så det börjar bli underhållande. Jag inser att min humor kan tyckas morbid, men det är är ju inte helt utan just underhållningsvärde hur motsättningarna i vänsterpartiet för dagen beskrivs. Lova Olsson har snokat reda på några papper och skriver: "Det framgår av en hemlig undersökning, som SvD har läst." Nu skall vi se; den där "undersökningen" är "hemlig" för att det är enkätsvar lämnade i förtroende till en grupp som ser svaren i sitt sammanhang. Låt oss fundera över alternativen; att man inte frågade ledamöterna i partistyrelsen hur de uppfattar stämningen eller att de svar ledamöterna avger faller under offentlighetsprincipen. Inte vidare smart, kanske.

Vidare; Lova Olsson: "Materialet har nått en liten krets, men orsakat stor förstämning." Japp, det stämmer. Gruppen, som kallas valberedning och är vanlig i de flesta - nej förlåt jag tror alla - svenska partier, och valdes av ombud för partiets medlemmar på förra kongressen, är de som fått enkäten. Många trodde ju att den skulle stanna där också, som en del i deras arbete. Återigen; låt oss fundera över alternativen. Man kan ju tänka sig att trycka alla enkätsvar i tidningen Vänsterpress eller lägga dom i faxen och trycka "stor press-sändning" men det är väl kanske inte så lyckat. Och den som inte blir "förstämd" över stämningen i ett parti pressat av drev och välregisserade avhopp är nog inte ens mänsklig.

Men dagens tiotusenkronors fråga får väl bli: Vem är läckan? Man kommer en bit med uteslutningsmetoden (obs! jag avser inte att man skall utesluta några medlemmar, så det inte citeras nånstans): a) Personen bör ingå i den "krets" som haft tillgång till svaren, dvs valberedningen. b) personen bör ha något att vinna på att svaren sprids och därmed bilden av splittring och problem i vänsterpartiet. Därav kan man eventuellt dra slutsatsen c) personen gillar inte vänsterpartiet, är måhända inte ens längre medlem. Jag får väl stanna där, innan nån kommer på att åtala mig för att efterforska källor. För man vill ju inte bli åtalad för brott. Om så skedde vore ju bilden av en del av oss som skumrasktyper med suspekta metoder och syften nästan riktig.

Uppdatering: Idag får jag visst också vara med i smeten. Och i en ledarkommentar får jag nytt tilltalsnamn, Kommunist-Kalle.

Det är inte första gången. Det är till och med ganska vanligt. Det brukar inträffa när de insett sig besegrade.

Socialdemokraterna har gått med på att förändra svensk flyktinglagstiftning till det bättre. Och nu säger de förstås att så här tyckte de ju givetvis hela tiden. Så var det med nedläggningen av utlänningsnämnden för ett antal år sedan. Så var det med opinionen för de apatiska barnens rätt att få stanna. Så var det med den nya lagen.

Så är det nu igen. De blev överkörda av ett i övrigt enigt socialföräkringsutskott som vill göra det möjligt för kvinnor utsatta för människohandel för sexuella ändamål att permanent få stanna i Sverige - ett krav liknande det vänsterpartiet drivit länge.

Vänsterpartiet anser att den förföljelse och det hot som dessa kvinnor utsätts för av hallickarna i hemlandet är förföljelse på grund av kön och att kvinnor som utsatts för människohandel för sexuella ändamål ska erhålla flyktingstatus. (2001).

Ibland blir man förvånad över maktens fartblindhet. Som i det här fallet.

-Det är stort slitage på ministrar. Tio år i toppolitiken mellan 35 och 45 år ger dig inte automatiskt lysande arbetsmarknadsutsikter därefter....

Och visst känner jag till alla sena kvällar, mornar då klockan ringer 05.30 för att man skall svara på varför en person har slutat eller börjat kalla sig det ena eller det andra. Man hallå. Och hur lysande är arbetsmarknadsutsikterna för en kvinnlig städerska på Bandhagens skola efter 10 år? Förmodligen mindre än för Östros i alla fall. Han lär väl bli landshövding nånstans.

I sammanhanget känns det bra att det finns en annan syn på hur etablissemangets privilegier skall hanteras i mitt eget parti.

Vi är många som kämpat för att att det skulle ske. Som tjatat regeringen trött om att de inte agerar tillräckligt, inte gör det de borde. Nu har vi lyckats. Dawit Isaak är fri.

"Männen i Danderyd tjänar mer än dubbelt så mycket som kvinnorna"

ScB har i en rapport visat att kvinnor i genomsnitt tjänar 83% av vad män tjänar - 21 500 kronor mot 25 800 kronor i månaden. Men i Täby tjänar kvinnorna bara ca 60% av vad männen tjänar och i Danderyd inte ens hälften. En intressant bild i ett Sverige som påstås vara så jämställt att de som vill göra mer jagas med specialinsatta TV-program (och är man både feminist och dessutom socialist på riktigt så får man ju hela tv-serier, men det tar vi en annan gång).

Fakta: gratistidningen (s)pressen, från socialdemokraterna i Stockholm

När debatten om de sk apatiska flyktingbarnen ånyo blossar upp är det viktigt att veta hur frågan behandlas tidigare. Vi har drivit frågan länge, se här, här och här till exempel. Det är en uppvisning i att myndigheter och regering nonchalerat barnens situation och vid flera tillfällen antytt att de skulle ha fejkat.

Vad är det då som händer nu? Jag ger kommentarer i DN idag:

- Migrationsverket ägnar sig åt ett generellt skuldbeläggande, grundat på uppgifter som vilar på mycket osäker grund. Det hävdar Kalle Larsson, vänsterpartistisk riksdagsledamot, efter att ha tagit del av uppgifterna om att verket har polisanmält ett tiotal barn. - Självfallet kan man inte utesluta att det finns några fall där barnen har farit illa på grund av föräldrarnas agerande, säger han. Samtidigt känns det som att Migrationsverket tar på sig en politisk roll och spelar på fördomar.

Citaten bygger på det här uttalandet, och också de kommentarer som ges av Henry Ascher mfl är intressanta att läsa. Självfallet skall misskötsel åtgärdas och eventuella brottsliga handlingar beivras, därom råder ingen tvekan. Men det migrationsverket gör är att fullfölja en ofta använd princip; använd det (i det här fallet eventuella) enskilda fallet av felaktigt beteende för att misstänkliggöra alla. Och regeringen låter det ske, istället för att göra nåt såväl genom att se till att sociala myndigheter agerar som för att lösa situationen för alla de svårt sjuka barn som borde fått stanna för länge sen.

Uppdatering: Jag tycker jinges kommentar också är läsvärd. Liksom Tony Johanssons.

Den svenska soldat som dog i Afghanistan är inte huvudskälet till att dra tillbaka de svenska trupperna från landet. Men händelsen ställer frågan på sin spets; vad dog han för? För sitt lands oberoende? För de mänskliga rättigheterna i allmänhet? För att inte västvärlden skall invaderas av hämndlystna fundamentalister? Nej, knappast. Han dog för att legitimerara en ockupation som i sig är ett övergrepp på internationell rätt. Han dog på mark där han aldrig borde ha behövt sätta sin fot som represantant för främmande makt. Han var där för att det amerikanska krigsmaskineriet äter inte bara sina egna utan också andra länders unga män och kvinnor till frukost.

Ida Gabrielsson, förbundsordförande i Ung Vänster, skriver i ett pressmeddelande det som behöver sägas.

Idag debatterar riksdagen ett förslag från regeringen om maskeringsförbud vid demonstrationer. Det självklara borde vara att riksdagen avslår förslaget, men det finns en majoritet av socialdemokrater, folkpartister och kristdemokrater som tänker bifalla det. Moderaterna är inte med för de vill gå ännu hårdare fram. Få är dom som när det verkligen gäller försvarar demonstrationsfriheten! Läs vänsterpartiets motion där vi bland annat säger det som behöver sägas.

"En för demokratin oerhört viktig princip är att var och en ska ha rätt att uttrycka sina åsikter vid demonstrationer och sammankomster. För Vänsterpartiet är det mest naturliga att detta görs öppet och offentligt, och vi uppmuntrar generellt sett till detta. Vem som helst bör dock ha en möjlighet att göra annorlunda. Det kan vara för att man inte törs avslöja sin identitet, för att göra det till en del av sin manifestation eller av något annat skäl som den enskilde tilltalas av. Det är den enskildes ensak att bedöma denna fråga. Att förbjuda någon att uttrycka sina åsikter offentligt och samtidigt vara anonym är ett intrång i de mänskliga rättigheterna."

Var på Feministiskt forum i helgen, och bevittnade bland annat en debatt mellan företrädare för vänsterpartiet, Ung Vänster och Feministiskt initiativ. Betecknande var hur överens Devrim Mavi, F!, var med alla andra om hur läget är (om man undantar det faktum att hon gjorde hela attacken mot feminismen de senaste året till en fråga om att alla var emot just F!, men det kan man väl leva med). Samtidigt vägrade Mavi ta ställning mellan höger och vänster, trots att alla krav hon gav utttryck för drog åt just vänster. På samtliga konkreta frågor svarade hon med ungefär samma sak; "vi har en arbetsgrupp som jobbar med det och därför kan jag inte ge svar på det förrän i början av april". Det enda hon egentligen nu kunde säga var visst att alla andra hade fel - inklusive dom hon höll med, som exvs vänstern i allmänhet - och att det behövdes en feministisk folkbildning. Ida Gabrielsson från Ung Vänster var för övrigt bäst när hon upplyste Mavi om att det nog inte skulle räcka med att lära män mer om ett och annat utan att man typ måste utmana deras makt. Mavi nickade frenetsikt, efter att just ha sagt motsatsen. Vill man var vän med alla får man inget gjort, det behöver väl ändå inte bevisas igen?

- Detta sekels terrorister passar inte in i de traditionella formerna för brottsbekämpning civilt och militärt, som utvecklades för andra syften. Vi har tvingats anpassa oss.

Så kommenterar Rice uppgifter till nyhetskanalen ABC om tortyr inom CIA. Hemliga tortyr-fängelser i Östeuropa och i Nordafrika, där fångar utsatts för de hårda metoder som går under namnet "utökade förhörstekniker" och innefattar vattentortyr och liknande metoder. Vattentortyr är en medeltidas tortyrmetod som innebär att fången får en plastpåse över huvudet och sänks ner i vatten. Abu Ghraib och Guantánamo är alltså inga undantag, om nån nu trott det. Systematisk tortyr i brott mot internationella konventioner man i högtidstalen säger sig kämpa för att försvara. Nu fordras ett svar från svenska sida. Varför inte dra hem ambassadör och bryta varenda diplomatisk kontakt med USA-regimen med omedelbar verkan? De har visat med all önskvärd tydlighet att de inte förtjänar vår respekt. Vi tvingas väl anpassa vårt svar därefter.

Är det inte väldigt många som misstror varandra just nu? Jag tänkte också vara med. Jag vill också förklara misstro lite. Man jag tänkte inte nöja mig med en minister eller två. Jag vill rikta en misstroendeförklaring mot kapitalismen. Mot att en del tvingas arbeta för att andra ska bli rikare. Mot att en del skall tvingas rota i papperskorgar bakom de skyskrapor och lyxhotell andra byggt åt sig. Mot att ganska många dör av svält medan andra badar i rosa champagne och käkar gåslever till frukost. Samtidigt (ja, samtidigt) vill jag rikta en misstroendeförklaring mot patriarkatet. Mot att kvinnor tjänar så mycket mindre än män för samma arbete. Mot att kvinnor också i Sverige mördas, våldtas och misshandlas bara för att de är kvinnor, och mot det system som förslavar så många av jordens kvinnor. Nån tidning som vil göra en rundringning för att fråga om andra stödjer min misstroendeförklaring, månne? En namninsamling, någon?

Ja, vi sa nej. Fast egentligen sa vi ja, till vårt eget parti. Ja till att ta ansvar för dom som vill kunna rösta på vänsterpartiet trots att de bor i Uddevalla. Ja till att hålla ihop vänsterpartiet när några få försöker splittra och dela upp det.

Idag har vänsterpartiet haft partistyrelsemöte, och jag deltog. Den som tror att jag tänker avslöja några hemligheter eller snaskiga citat kan glömma det. Diskussioner i en styrelse är förbehållen de som är där, som kan höra hela sammanhangen och som känner förtroende för varandra. Jag vill ändå påminna i vilken kontext dessa händelser utspelar sig. Det finns dom som inte skyr orden när det gäller att attackera det parti de är/var medlemmar i. Ewy Ganhnström som bland annat undertecknat den här artikeln, har sedan lämnat partiet och är en en av dom som med största säkerhet skulle återfinnas i topp på den valsamverkanslista man planerat i Uddevalla. Hon skriver bland annat om den partiledare som valt av ombud för partiets medlemmar:

"Med en väldirigerad partikongress som skulle få sovjetiska SUKP:s föreställningar att blekna kunde du erövra stora segrar. /.../Precis som sovjetstatens tomma ord om frihet och demokrati upplever vi dina ord som ett spel för galleriet. "

Ett annat exempel har jag skrivit om tidigare. Det är ganska klart att det finns de som inte tycker om vänsterpartiet. När det är politiska fiender i borgerliga partiet är det helt naturligt. Att liberala ledarsidor hetsar och går på i största allmänhet kan vi inte gör mycket åt. Men när folk försöker upplösa vårt parti och skada vår sak, då reagerar vi. Allt annat vore vårdslöst och naivt. Så visst sa vi nej till att dela upp vänsterpartiet. Helt enkelt för att vi sa ja till nåt mycket bättre. Vi sa ja till att vänsterpartiet behövs.

Igår marscherade nazister åter på gator i Sverige. Dags att vakna, för alla som trodde att det inte kunde hända igen. Visst hölls en lugn och fredlig demonstration för människovärdet också, i centrala Stockholm. Vi som var där kände oss starka. Men det är lite uppmärksammat i media. Istället visas rad efter rad av nazister marschera Salems gator också i år. Dessutom får vi se bilder av "antirasister" som enligt uppgift krossat rutor och hållit på. Nu har jag varit med länge nog för att veta att det vi ser blinka förbi på TV-rutan sällan säger så mycket av vad som egentligen hänt. Men det förblir ett problem för den antirasistiska rörelsen att bilder av maskerade påstådda våldsverkare blir dess ansikte. Ett problem som vi som är aktiva i rörelsen måste fortsätta att försöka göra nåt åt.

Men det får aldrig föra fokus från det viktigaste av allt. Rasismen måste bekämpas. Vid förra årets manifestation höll jag själv tal:

"Det är på var och en av oss tillsammans som ansvaret vilar. Vi måste alla på våra arbetsplaster, i våra skolor och överallt där det behövs stå upp för människovärdet. Vi skall vägra vara tysta, vi inte rädda. Låt rasisterna fylla sina dödslistor med alla våra namn. Låt oss här idag lova varandra att kampen mot rasismen går vidare imorgon och alla dagar. Vi vet att ingen kommer att skänka oss rättvisa. Ingen kommer att ge oss ett samhälle fritt från diskriminering gratis. Nazisterna kommer inte att försvinna bara för att vi vänder dom ryggen. Vi vet att striden för solidariteten och människovärdet bara kan vinnas genom många människors organiserade kamp. Vi är redo – rasismen skall krossas!"

Läs hela talet på nästa sida.

Den nya tillfälliga asyllagen har nu varit i kraft en månad och det börjar bli dags för en först utvärdering. Många har satt stort hopp till lagen, och vi följer mycket noga hur den används av myndigheterna. Detta vet vi:

Migrationsverket har avgjort 1 067 ärenden varav 114 varit gömda. Av de avgjorda ärendena har 1 040 personer fått permanent uppehållstillstånd (861 barnfamiljer, 172 som inte går att verkställa med tvång, 7 där mottagarlandet inte tar emot). 25 personer har fått tidsbegränsat uppehållstillstånd, dels personer från Norra Irak och dels barnfamiljer där identiteten är oklar. De återstående avgjorda ärendena utgörs av 53 avslag, 88 avskrivna, 24 lämnade utan åtgärd och 10 ansökningar har avvisats (exvis dömda för brott).

Självklart är varje person som inte får stanna med den nya lagen men som hade fått det med en generell flyktingamnesti ett nederlag. Samtidigt är det värdefullt att kunna se att över 1000 personer redan fått en chans de annars inte fått. Det gör att politiskt arbete faktiskt känns meningsfullt på riktigt.

Uppdatering: Har också igår gjort några kommentarer till DN ifråga om kraven på bevisad identitet.

Uppdatering 2: Har gett ytterligare några kommentarer i DN 15 december.

Jag fick ett brev häromdagen, från riksdagens kristna grupp. De uppmanade mig att skänka godis till hemlösa i Stockholm. Gick för en stund sedan förbi insamlingsplatsen i riksdagshuset, strategiskt placerad mellan ledamotshuset där de flesta har sina kontor och riksdagen kammare, där debatter och omröstningar sker. En halvfull plastlåda med Dajm, Twist och Ahlgrens bilar. Väl inne i kammaren för votering skulle vi rösta bland annat om ett förslag från vänsterpartiet:

"Vi menar att rätten till bistånd enligt socialtjänstlagen (2001:453) även skall omfatta rätten till en egen bostad. Denna rättighet skall utgå från den ovannämnda definitionen, vilket innebär att även en person med exempelvis ett inadekvat boende kan ha rätt till bistånd och därmed omfattas av rätten till bostad. Regeringen bör låta utreda frågan och snarast återkomma med förslag i enlighet med vad som anförts."

Samma riksdagsledamöter som röstade ner det förslaget dövar nu sina lidande samveten med att skänka Dajm till de hemlösa. Hur tänker dom? Rätt till bostad, nej knappast - men kanske det får vara lite choklad?

Så har de då gjort upp. Inatt fick jag mail klockan 02.36 med besked om läget. Det mesta har de senaste dagarna handlat om Storbrittaniens "rabatt" och hur mycket mer Sverige skulle komma att få betala. Men få ställer de viktigaste frågorna: Vad är det pengarna går till? Utjämning? Nej, snarare till en union vars grundläggande logik går ut på att öka skillnaderna mellan människor. Stöd till de fattigaste? Nej, de finns som bekant utanför unionens gränser, precis som det varit tänkt hela tiden. Demokratisering? Knappast, själva unionen är i sig ett demokratiskt missfoster.

Istället fortsätter unionen sin vandring bort från sina medborgare. Fotfästet i vanligt folks förtroende eller iaf acceptans är sedan länge förlorat. Nån som minns folkomröstningen om EMU? EU bygger ett militärt försvar. Dit går pengarna. EU bygger murar mot de fattigaste. Dit går pengarna. EU idkar krigföring mot inflationen med de arbetslösas värdighet som vapen. Dit går pengarna. Borde vi inte prata lite mer om det, också?

Tog upp det i första maj-talet i Västerås förra året, till exempel:

"Vi ser dom möjligheter som erbjuds för att använda parlamentet som arena för EU-kritik, för att lyfta fram fiffel och fusk, för att bekämpa våld mot kvinnor, social dumpning och en rutten miljöpolitik. Men vår kritik mot EU står fast. EU är ett hot mot demokratin. EU betyder ökad arbetslöshet. EU innebär försämrad miljö. EU är den rika världens sätt att stänga sig för omvärlden. Vi vill istället fördjupa och utveckla demokratin. Vi vill avskaffa arbetslösheten. Vi vill skapa en hållbar utveckling, och vi vill utjämna klyftorna i världen. På område efter område är EU ett hinder för en rättvis och solidarisk politik. Vår politik står därför fast. Sverige skall ut ur EU!"

Talmannen höll sitt avslutningstal till riksdagen igår, och klämde bland annat ur sig:

"Den sammantagna bilden är att kvinnoförtryck inte är något som utmärker riksdagen."

Tur att jag inte var där, för då hade jag velat begära replik. Visserligen innehåller talet också en del problematiseringar, det skall i ärlighetens namn sägas. Men hur sammanfattningen kan vara denna är ändå märkligt. En mängd vittnesmål på motsatsen har ju trots allt samlats genom åren. Det går sällan en dag i arbetet utan att man ser tecken, tendenser och uppenbara exempel på att kvinnor behandlas annorlunda och sämre än män. Och innan nån gruffar till om att vi bara har såna problem i vänsterpartiet kan jag berätta att det finns i alla partier. Vi har genom åren försökt bearbeta det, med föreläsningar, gruppdiskussioner, temadagar och så vidare och är därför kanske mer lyhörda än andra för när det sker. Men det biter sig kvar också hos oss, i vänsterpartiet såväl som hos andra. Läs den här artikeln, där dessa citat är hämtade:

”Du förstår väl att vi behöver yngre flickor att titta på.” Riksdagskvinna berättar vad en manlig partivän klargjort för henne.

”Man glömmer att sätta upp mig på talarlistan. Glömmer bort yrkanden jag lagt.” Riksdagskvinna som upplever att hon ofta osynliggörs.

”Det är fånigt att jag vill vara anonym. Faktiskt alarmerande att jag är så rädd att det ska komma fram. Det är antagligen en del av problemet.” Riksdagskvinna som är van att inte bli tagen på allvar.

Evo Morales har enligt uppgifter sent inatt tagit hem 51% av rösterna i presidentvalet i Bolivia, och ännu en latinamerikansk nation kan inleda befrielsen från den nyliberala plåga man levt under alltför länge. Programmet handlade om en tydlig vänsterpolitik och Morales har av motståndare, och DN som ovan, kallats för "kompromisslös".

Nyhetsrapporteringen är värd en kommentar i sig. När TT intervjuar folk i La Paz beskrivs de som är kritiska -tre av fyra intervjuade - som "nervösa". I pappersversionen av söndagens DN ges den här artikeln underrubriken "Kokaodlarnas anförare Evo Morales kan rubba landets nuvande jämvikt", vilket säger en del om farhågorna från de etablerade skikten i USA, Bolivia - och i Sverige. För ovanlighetens skull skrivs det en del om valet i svenska medier. Men sällan får Morales tala själv. I en exklusiv intervju i tidningen Flamman får han det. Läs. Bland annat svarar Morales på frågan vad som kommer att vara det viktigaste för den regering som han ska leda:

"Att skapa rikedom och bekämpa fattigdomen, det är det viktigaste. Att förvalta våra naturtillgångar på ett ansvarsfullt sätt. Att bilda en regering innebär att man skapar en familj som ska arbeta tillsammans. Och vi ska då tillsammans utrota fattigdomen. I det här utvecklingsprojektet så måste staten vara den centrala aktören och skapa bättre boende, sport, utbildning. Staten måste vara motorn i att generera välfärd. Vi ska nationalisera oljan och gasen och skogarna. I många fall har administrationen av företagen varit katastrofal. För att utveckla landet går det inte att ha kvar den koloniala och nyliberala modellen. Vi vill beskatta de transnationella företagen på ett rättvist sätt. Genom kreditbanker ska de små och medelstora företagen, där idéerna och jobben, finns hjälpas fram. De stora jordegendomarna måste fördelas. De som är produktiva kommer respekteras, men de improduktiva storgodsen ska fördelas ut till landlösa bönder. Vi måste påbörja en process en omfördelning. Och vi kommer också att satsa mycket på ny teknik, industrialisering och automatisering."

Uppgiften är inte enkel. Att i en nation indriven på den bakgård USA byggt upp, där de transnationella storföretagen vittjar vinster på naturtillgångar omsätta majoritetens önskan om snabbt förbättrade levnadsvillkor i praktisk politik, i förändring. Om bara hälften kan göras innebär det en ny framtid för de fattigaste i Bolivia, en ny start som väl behövs. Latinamerika fortsätter att visa vägen.

Huvudnyheten för dagens tycks vara att personer ur Migrationsverkets personal för ett drygt år sedan firat en avvisning. Även om jag lärt mig att det är svårt att kommentera ett enskilt ärende utan att ta del av alla handlingar och med full respekt för att inte alla anställda inom migrationsverket agerar på det här sättet måste man väl ändå fråga sig; vem blir förvånad?

Migrationsyndigheterna, understödda av riktlinjebeslut från regeringen och en riksdagsmajoritet bestående av socialdemokrater och moderater, har drivit politiken i restriktiv riktning i många år. För fem år sedan fick nästan hälften av de som sökte asyl bifall, medan siffran förra året var under tio procent. Och det utan att några avgörande lägändringar genomförts. Jag har besökt tillräckligt många mottagningsenheter och förvar de senaste åren och suttit på tillräckllgt många möten med uppsatta regeringsföreträdare för att med nästan statistisk säkerhet kunna säga att människosynen jag möter avviker från den människor i allmänhet har. Utgångspunkten för de flesta av oss är att vi lyssnar på och tror en människa till dess vi får tecken på motsatsen, medan myndighetsföreträdarna här snarare gör det motsatta. De utgår ofta - återigen inte alltid - från att du ljuger tills du bevisar motsatsen. De letar fel, brister, svaga punkter i din historia, gillrar fällor med sina frågor och letar efter sätt att få dig att avslöja hur det "egentligen" gått till.

Varför? För att människor som arbetar på migrationsverk och utlänningsnämnd är sämre människor med bristande omdöme och människokänsla? Knappast. Istället är det många som söker sig till dessa verksamheter som har djupa kunskaper och en brinnande medkänsla. Men den politik regeringen och ledningarna på myndigheterna företräder bygger på denna negativa människosyn, denna misstänksamhet, denna misstro. Om murarna runt europa byggs högre av medlemsländernas regeringar, pådrivan av EU-institutionerna, måste det väl ändå finnas skäl? Om apatiska barn och deras föräldrars avsikter ständigt misstänkliggörs av höga politska företrädare och tjänstemän kanske det ändå måste ligga nåt i att de bluffar, luras och står i? Om politiken är så hård trots att de migrationsministern tycks tala och vilja så väl måste det väl ändå vara fel på de asylsökande? De vill väl bara ha det bättre ekonomiskt? Tjäna pengar på oss? Eller?

Migrationsverkets ledning tar nu kraftfullt avstånd från de anställdas beteende och höga politiker kommer att stå på rad för att göra sammalunda. Det vore bättre om de förändrade den politik som ger grogrund för att anställda ser det som en framgång att lyckas med en avvisning.

Uppdatering: Jag har nu gett kommentarer till DN i frågan.

Uppdatering ": Också SvD ville ha kommentarer.

Bara 32 procent av svenskarna anser att fördelarna med att vara medlem väger tyngre än nackdelarna, enligt EU-kommissionens senaste mätning av läget i medlemsländerna, den så kallade EU-barometern. Det är lägre än till och med Storbritannien, och avsevärt lägre än genomsnittet i EU-länderna på 52%. Det är också värt att notera att kritiken ökar, eftersom samma siffra i Sverige för ett år sedan var nästan hälften, 48 %.

Nån som tyckte det var gammaldags med EU-kritik? Föråldrat? Nåja, det kan vi nog ta med ro. Vi tycks inte direkt vara ensamma om att ha genomskådat projektet. Vi är i gott sällskap.

Att många moderater är gubbsjuka stackare är väl knappast nåt nytt. Men det förvånar ändå hur öppet det ibland förevisas oss. Kanske borde man rycka på axlarna åt eländet, och räkna med att det var ett ynkligt skämt från en man feminismens framsteg skrämt livet ur. Men det påminde mig om en debatt jag haft om moderaternas jämställdhetspolitik. Moderaterna skriver i en utbildningspolitisk motion (under avsnitt 6.1), jag citerar:

"En modern jämställdhetspolitik försöker inte förneka eller utplåna de olikheter som finns mellan flickor och pojkar avseende kulturella, sociala och biologiska egenskaper, utan frågar i stället hur skolan skall kunna ta hänsyn till dem, för att därigenom ge varje individ möjlighet att utveckla sin fulla potential.”

Om man för tillfället lämnar de biologiska aspekterna därhän frågade jag mig i debatten som följde av denna motion om moderaternas företrädare kunde redogöra för vilka olikheter beträffande kulturella och sociala egenskaper som man inte skall förneka eller utplåna. Givetvis utan nåt vettigt svar. Nu har vi fått det. Det är den sociala och kulturella egenskapen att vilja dansa nakna med höga knän som enligt moderater skiljer kvinnor från män.

Folkpartiet har skrivit ett pressmeddelande. Det är ju ingen större händelse. Inte heller att de är kritiska till hur tjänstemän på migrationsverket agerat och att man anser att det är den politiska ledningen som bär ansvaret. De håller med mig, och en massa andra. Men själva pressmeddelandet i sig är intressant, just för att det kommer från folkpartiet. De har ju inte direkt gjort sig kända för sin liberala människosyn på sistonde. En enkel omskrivning landar såhär:

Folkpartiets version: - Migrationsverkets generaldirektör Janna Valik har ett mycket viktigt arbete framför sig. Det krävs en genomgripande attitydförändring hos Migrationsverkets personal för att komma till rätta med den ”utkastarmentalitet” som råder. Förtroendet för Migrationsverket står på spel, säger Rojas (fp).

Omskriven: - Folkpartiets integrationspolitiske talesman Mauricio Rojas har ett mycket viktigt arbete framför sig. Det krävs en genomgripande attitydförändring hos Folkpartiets aktiva för att komma till rätta med den ”utkastarmentalitet” som råder. Förtroendet för Folkpartiet står på spel, säger XX.

/.../

Folkpartiets version: - I grunden är det regeringen som måste signalera en attitydförändring där man inte ser flyktingar och invandrare som en belastning, säger Ekström (fp).

Omskriven: - I grunden är det Folkpartiet som måste signalera en attitydförändring där man inte ser flyktingar och invandrare som en belastning, säger XX.

Det finns några grundsätt att hantera allvarlig kritik utan att det egentligen gör nån skillnad. Man kan sparka nån. Man kan säga förlåt. Man kan visa handlingskraft och sätta ihop ett program utan innehåll. Migrationsverket har visst gjort alltihop. Några chefer på mellannivå får gå. Vallik ber om ursäkt. Och man har satt ihop ett sexpunktsprogram. Låt oss granska det lite närmare:

"Verksamhetschefen för asylområdet får i uppdrag att se över myndighetsutövningen vid verkets samtliga mottagningsenheter. I myndighetsutövningen ingår etik och förhållningssätt. Start i januari 2006."

"Vi inrättar en sökandeombudsman med uppgift att ta tillvara de sökandes intressen. Rättschefen ansvarar för beredningen."

"Vi sätter ökat fokus på etik och bemötande i verkets interna utbildningsprogram."

"Vi får ett förstärkt etiskt råd som tillträder den 1 februari 2006."

"Vi gör särskilda förbättringsinsatser vid förvarsenheterna med utgångspunkt i en översyn som har gjorts avseende bland annat etik och förhållningssätt."

"Vi tillsätter en intern utredning som ska lämna förslag till ytterligare åtgärder för att stärka etikarbetet. Uppdraget ska redovisas senast den 1 mars 2006."!

Det märkliga är inte att Migrationsverket försöker komma undan genom att sparka nån relativt obetydligt person, be om ursäkt ett antal gånger och slänga ihop ett program som i stort sett inte betyder någonting. Det märkliga är att inte fler genomskådar det.

Har nu provat det här ett tag, och det funkar. Tar nu några dagars paus och återkommer efter nyåret. Inte minst med direktrapporter från vänsterpartiets kongress 5-8 januari. Under tiden kan ju den som önskar e-posta till mig eller kommentera här med förslag på förändringar och tillägg.

Dags att mötas igen, till partikongress. Den officiella hemsidan för kongressen hittas här, och där kan man få uppdateringar av vad som händer och följa debatten direkt. Snacka om öppet parti, på tal om ingenting. Har för resten för mig att vänsterpartiet, dåvarande vpk, var det parti som först av alla öppnade våra kongresser för allmänhet och media.

Jag har för avsikt att direkt från plats rapportera mina intryck av det som i media beskrivs vara en ödeskongress för partiet. Själv känner jag mig relativt lugn inför sådana påståenden, eftersom jag hört liknande utsagor före iaf de tre senaste kongresserna.

Vad gäller uppspelet till kongressen nöjer jag mig med att hänvisa till andra som hunnti före. Läs Esbati, Lindberg, Sussner och Jonsson till att börja med.

Vänsterpartiets kongress öppnas om två timmar, och bland ombud och deltagare är förväntningarna stora och stämningen god. Platsen är Mässan i Göteborg, och den som befinner sig i närheten kan gott komma in en stund och ta del av hur det går till när sveriges enda socialistiska och feministiska parti samlas.

En omfattande diskussion är hur valplattformen skall se ut. Här är mediauppgifterna för tillfället fullständigt förvirrade. Det påstås nu att vänsterpartiet "backar" från kravet på 200 000 jobb i offentlig sektor, mot bakgrund av att Lars Ohly sagt att om det inte kan genomföras på en mandatperiod får det väl genomföras på två. Hur skulle den politiska debatten se ut om endast det som kunde genomföras på exakt fyra år kunde tas med? Skulle man ens kunna skriva att man är socialister? Det tar nog trots allt mer än en mandatperiod att såtadkomma ett socialistiskt samhälle. Är det ok att vara feminist i en valplattform? Det jämlika samhället kan ju komma att ligga längre bort än fyra år fram i tiden.

Noterade också att det diskuteras ett nytt vänsterparti redan till valet i höst. Ny vänster. Vilken nyhet! Det partiet bildades ju i somras. Är det nån som sett av dom sen dess?

Kongressen är nu inledd och i full gång. Media cirklar omkring enskilda personer med i allmänhet avvikande åsikter, medan diskussionen visar en stor enighet i nästan alla avseenden. Det mesta är alltså ungefär som det brukar. Men rubrikerna i morgondagens tidningar lär väl skrika om splittring ändå. Inte heller det är nåt nytt.

Lasse Olys inledningstal var utmärkt. Inte minst den inledning han använde, lånad av Claes Andersson från finska Vänsterförbundet, säger en hel del väsentligt:

Bestjäl oss och kalla det nationalekonomi. Gör oss hemlösa och kalla det regionplanering. Förnedra oss och kalla det socialvård. Gör oss galna och kalla det mentalhygien. Förgifta oss och kalla det miljövård. Söv ner oss och kalla det konsumtionsideologi. Gör oss arbetslösa och kalla det rationalisering. Vilseled oss och kalla det reklam. Sälj våra kroppar och kalla det sexuell frihet. Bedra oss och kalla det inkomstpolitik. Förtingliga oss och kalla det levnadsstandard. Håna vårt arbete och k