ALLTID RÖTT

Tal demonstration 9 november 1999, Linköping
Kalle Larsson, riksdagsledamot vänsterpartiet

Vänner och antirasister!
Det finns tillfällen när det känns svårt att vara människa. Tillfällen när vreden över andra människors inskränkthet och idioti är svår att bära. När glädje förbyts i sorg och när engagemang lätt övergår i uppgivenhet. Efter mordet på den fackliga aktivisten Björn Söderberg för bara några veckor sedan är det säkert många av oss som känner så.

Men när vi samlas idag är det med ett annat budskap än sorg och uppgivenhet. När vi samlas idag, och på många andra platser i Sverige, är det för att visa vår vrede. När vi idag till minnet av Kristallnatten och i protest mot det rasistiska våldet, samlas på ett femtiotal platser runt om i Europa är det för att sända en hälsning. För att så tydligt det någonsin är möjligt sända en hälsning till dom som hoppas att vi tystnat.

Och budskapet är att vi talar.

Vi talar om allt det dom inte vill höra. Vi talar om alla människors lika värde. Vi talar om att oavsett hudfärg och ursprung, oavsett om man älskar någon av samma kön eller det motsatta har man samma rättigheter. Och vi talar om att vi aldrig kommer att acceptera rasism och främlingsfientlighet. Låt det därför idag stå klart, låt det eka över denna stad och över hela Europa! Det räcker nu, det är dags att slå tillbaka det rasistiska våldet!

Mordet på Björn Söderberg är – och måste vara - en vändpunkt. Det är dags att alla krafter som vill slå tillbaka rasism och nazism enas och gemensamt tar sig an den utmaning mot demokratin som det rasistiska våldet är ett uttryck för. De manifestationer som hölls runt om i landet någon vecka efter mordet var i första hand minnesstunder över en medmänniska.

Men vi måste också gå vidare.

Nu är det dags för en offensiv mot de rasistiska och nazistiska organisationerna och deras ljusskygga budskap. Många antirasister, homosexuella och människor med mörk hudfärg har redan fått betala ett högt pris för den handfallenhet som alltför länge präglat polisens och myndigheternas inställning till det rasistiska våldet. Vi kräver att de lagar som finns används fullt ut för att begränsa de rasistiska organisationernas möjligheter att bedriva sin verksamhet. Polis och andra myndigheter måste använda lagen om hets mot folkgrupp och tydligt prioritera arbetet med brott som har rasistiska förtecken. Att polisen idag snarare inriktar sig på att kartlägga och bekämpa antirasister är fullständigt oacceptabelt. Hotet mot demokratin har alltid kommit från extremhögern. Och det är vi som försvarar demokratin, vi som står upp för alla människors lika värde, som står upp för yttrandefriheten och för solidariteten som måste stå emot. Ingen annan vinner striden i vårt ställe. Vi, och bara vi tillsammans, är starka nog.

Rasismen gror i ett samhälle där klassklyftorna växer. Det är knappast någon nyhet men förtjänar att sägas igen. Rasismen gror i ett samhälle där klassklyftorna växer. Med hög arbetslöshet och tilltagande sociala klyftor söker en del någon att skylla på. Därför handlar kampen mot rasismen också om att ge alla människor rätten till ett arbete och utjämna klyftorna. Självklart har skolan ett särskilt ansvar både för att direkt bemöta främlingsfientlighet och rasism, och också för att sprida kunskap och fostra till självkänsla, solidaritet och lära ut praktisk demokrati.

Men vi får aldrig tro att det går att bara informera bort rasismen, och det får inte stanna vid vackra ord. Kampen förs också i vår egen vardag. Av oss själva. Av dig, och av mig. Var och en av oss har ett personligt ansvar för att bemöta främlingsfientlighet och rasism. Den mördade Björn Söderberg protesterade när Vit Makt-musik spelades på hans arbetsplats. På samma sätt måste vi nu alla på våra arbetsplatser, i våra skolor och överallt där det behövs, markera att vi inte accepterar att människovärdet ifrågasätts eller att människor behandlas sämre för att de har en annan hudfärg eller älskar en människa av samma kön. På samma sätt skall vi vägra vara tysta.

Vännner och antirasister,

Vi vet det egentligen. Vi vet vad som behöver göras.

Det krävs en målmedveten och kraftfull politik för att minska arbetslösheten och de sociala klyftorna. Det krävs en tydlig omprioritering av polisens och andra myndigheters resurser, och inte minst krävs det en aktiv och bred antirasistisk rörelse som inte låter sig tystas. Denna rörelse, vänner och antirasister, är vi. Låt därför denna dag vara en vändpunkt. Björn Söderberg har inte dött förgäves. Vi kan inte skrämmas till tystnad. Låt rasisterna fylla sina dödslistor med alla våra namn. Låt dom fylla varenda sida i sina anteckningsblock, varje megabyte på sina hårddiskar med våra namn. Låt oss här idag lova varandra att vi inte ger upp utan att kampen mot rasismen går vidare imorgon och alla dagar. Låt oss mot inskränktheten och idiotin ställa vårt alternativ. Låt oss som en brinnande fackla, som ett lysande bålverk i natten, hålla upp vår tro på toleransen.

Låt oss – fullt ut - vara mänskliga.

Det stavas solidaritet.