« I morgonsoffan om situationen i Gaza | Förstasidan | Om hat och kärlek »

Ungdomsrabatt på arbete?

Debatterade på onsdagen regeringens förslag om att ungdomsrabatt på arbete.

"På tunnelbanan hit till dagens debatt funderade jag på vilket ordspråk som bäst kan sammanfatta regeringens förslag i betänkandet. Med tanke på regeringens lite krigiska inställning den senaste tiden, för fortsatt stöd till svensk trupp i Afghanistan, ingen kritik mot Irakkriget och så vidare, fastnade jag för uttrycket att skjuta mygg med kanoner, för det är vad det faktiskt handlar om. Man vill för alla personer som anställs som är 18–24 år minska de sociala avgifterna till hälften. Oberoende av om personen i fråga ändå skulle ha fått en anställning och oberoende av om arbetsgivaren skulle ha klarat av att anställa personen ändå vill man sänka de sociala avgifterna. Det måste väl ändå kunna sammanfattas med att man skjuter mygg med kanoner."

Läs hela debatten här, se den här och läs hela mitt anförande på nästa sida.

Anf. 52 KALLE LARSSON (v):
Fru talman! På tunnelbanan hit till dagens debatt funderade jag på vilket ordspråk som bäst kan sammanfatta regeringens förslag i betänkandet. Med tanke på regeringens lite krigiska inställning den senaste tiden, för fortsatt stöd till svensk trupp i Afghanistan, ingen kritik mot Irakkriget och så vidare, fastnade jag för uttrycket att skjuta mygg med kanoner, för det är vad det faktiskt handlar om.
Man vill för alla personer som anställs som är 18–24 år minska de sociala avgifterna till hälften. Oberoende av om personen i fråga ändå skulle ha fått en anställning och oberoende av om arbetsgivaren skulle ha klarat av att anställa personen ändå vill man sänka de sociala avgifterna. Det måste väl ändå kunna sammanfattas med att man skjuter mygg med kanoner. Man träffar ibland, det ska sägas. Med regeringens förslag skulle det kunna hända att man träffade en och annan mygga, att en och annan ungdom faktiskt skulle få ett jobb. Men man slösar bort en massa skattepengar, en massa pengar som skulle kunna användas mycket effektivare för att ge ungdomar arbete. Det är där någonstans som mina tankar börjar fara i väg till vad som är den verkliga avsikten med förslaget.
Det är alltid vanskligt, fru talman, att börja fundera över vad som är den egentliga orsaken till att ett förslag kommer. Men när förslaget är så missriktat som det här måste vi nog ändå fundera över om det finns andra skäl än de som man berättar om. Och jag tror att det gör det.
Jag tror att man måste se den rabatterade arbetskraften, ungdomsrabatten som arbetsgivaren ska få, som en del av en mycket större politik. Tillsammans med försämringar i a-kassan, försvagningar av arbetsrätten, skattesubventioner för hushållstjänster, nedskärningar i arbetsmarknadspolitiken, nedskärningar i vuxenutbildningen, privatiseringar av välfärdstjänster, höjda avgifter för medlemskap i fackförening och a-kassa är sänkningen av priset på ungdomars arbete ett sätt att stimulera framväxten av en låglönemarknad i Sverige.
Det borde inte vara något hemligt argument från alliansen. De har flera gånger öppet sagt att det vi behöver i Sverige är människor som är beredda att ta jobb till lite lägre ersättningar, eller åtminstone att företagen inte ska behöva betala lika mycket för att få arbetet utfört. Det här är ett exempel på det senare, att arbetsgivaren inte behöver betala det pris som arbetet egentligen är värderat till genom att man minskar de sociala avgifterna. Man slösar bort skattepengar, som vi hörde från tidigare talare, på tiotals miljoner kronor till företag som redan går med stora vinster.
Jag skulle vilja fråga företrädarna för alliansen här i dag vad era beräkningar egentligen grundar sig på. Vad vi kan läsa i regeringens proposition är att man beräknar att förslaget minskar statens inkomster med 7,7 miljarder. Det står i propositionen på s. 23 att sänkningen av avgifterna ökar företagens vinster. Och det kan ju vara ett egenintresse för en allians som denna att öka företagens vinster, men man argumenterar också för att det skulle ge ändrade skattebaser och därmed ökade skatteintäkter. Men man redovisar ingenstans på ett konkret och tydligt sätt hur man har beräknat dessa ökade skatteintäkter. Är det dynamiska effekter som vi ser ännu en gång, det vill säga beräkningar som vi inte har en aning om hur ni har gjort? Det är ju vad en sådan beskrivning betyder, för man kan tydligen landa i att det skulle bli en nettokostnad per år på 3,94 miljarder kronor. Det måste väl då finnas något slags beräkning som grund för hur siffran har uppstått. Den är väl inte påhittad på något kansli, utan förhoppningsvis finns det något slags beräkning bakom den.
Fru talman! Det här är alltså pengar som används slösaktigt, skattepengar som borgare i andra sammanhang brukar vara väldigt angelägna om ska användas på rätt sätt som i stället nu kastas ut för att ge – hur var det nu? – ökade vinster i företagen.
Fru talman! Låt mig säga att dessa pengar hade kunnat användas annorlunda. De hade kunnat användas för att ge tiotusentals människor arbete. 7,7 miljarder kronor är nämligen mer i minskade intäkter för staten än vad Vänsterpartiets förslag om 40 000 anställda i offentlig sektor skulle innebära för nästa år. För dessa pengar, som i allt väsentligt inte kommer att gå till att anställa ungdomar som inte skulle ha blivit anställda ändå, skulle alltså 40 000 personer kunna anställas i offentlig sektor. Det är fullständigt häpnadsväckande! Men varför gör man då inte det? Jag tror att det också här finns ett bakomliggande skäl. Dels vill man ha en låglönemarknad, som man tidigare har argumenterat för, dels ogillar man av princip stora delar av den offentliga sektorn. Vad kan det annars vara för argument för att man inte skulle vilja använda dessa pengar – det är mindre pengar än de man nu satsar i förslaget – på att i stället anställa 40 000 människor i offentlig sektor, om inte skälet är att man inte vill ha anställda i offentlig sektor, i alla fall inte fler utan helst färre?
Fru talman! Liksom tidigare talare yrkar jag bifall till reservation 1 under punkt 1. Jag vill också säga att vi inte är motståndare till att genom sociala avgifter och förändringar i arbetsgivaravgifter styra den politiska utvecklingen. Det går att göra. Jag vill av den anledningen yrka bifall också till reservation 4 under punkt 4, där vi föreslår att man ska kunna höja arbetsgivaravgiften för de personer som har korttidsanställningar, tillfälliga anställningar. Det finns ändå ett behov av att människor ska kunna känna trygghet på sin arbetsplats, att man vet att man kommer att kunna ha kvar jobbet under en längre tid.
Ett av de stora problemen på arbetsmarknaden i dag är att mängder av människor, inte minst ungdomar, får tillfälliga arbeten med osäkra arbetsförhållanden. Varför inte använda de ekonomiska incitamenten, som borgerliga politiker emellanåt vill tala om, för att göra något som skulle göra nytta för ungdomar på arbetsmarknaden? Man skulle kunna höja de sociala avgifterna för ungdomar som har tillfälliga anställningar och arbeta på det viset med ekonomiska incitament för att fasta anställningar ska vara grunden på den svenska arbetsmarknaden.
Fru talman! Det är i dag som den borgerliga alliansen kommer att få stå till svars ännu en gång för att man inte vill skapa en tryggare arbetsmarknad. Varför vill man inte satsa dessa pengar på anställningar i offentlig sektor, och varför vill man skjuta mygg med kanoner?

TrackBack

TrackBack URL för det här inlägget:
http://www.riksdagsvanstern.org/cgi-bin/mt33/mt-tb.cgi/1235

Skriv en kommentar

(Om du inte har skrivit en kommentar här tidigare, kanske den måste godkännas av mig innan den syns på bloggen. Tack för att du väntar.)

Om sidan

Den här sidan innehåller ett inlägg skrivet den maj 24, 2007 6:33 EM.

det tidigare inlägget var I morgonsoffan om situationen i Gaza.

Nästa inlägg är Om hat och kärlek.

Du kan hitta fler genom att besöka huvudsidan eller genom att söka i arkiven.