Man kan tycka att rubriken är lite hårddragen, men den är den egentligen inte. Samtliga andra partier i riksdagen (ja, samtliga) har nämligen i onsdags röstat igenom ett lagförslag som innebär att den som varit utsatt för människohandel för sexuella ändamål och vittnar mot sina förövare skall kunna få tillfälligt uppehållstillstånd i Sverige under den tid man bidrar till processen. Sen åker man ut.
Du kan läsa hela debatten från i onsdags här. Hela mitt anförande på nästa sida.
"Det vi i dag har att diskutera är inte dessa brotts avskyvärdhet. Den är vi i allt väsentligt överens om. Det vi i dag har att diskutera är inte heller huruvida kvinnor och barn, ibland också män, drabbas av trafficking eller inte. Vi här inne är medvetna om att så sker. Det vi i dag har att fundera över är snarare vad vi gör för dem som drabbas och hur vi motverkar att det kan fortsätta. I det förslag som vi i dag har att ta ställning till görs en mycket olycklig koppling mellan ett vittnesbörd, att ställa upp och vittna mot sina förövare, och möjligheten att få stanna i Sverige – dessutom bara tillfälligt. Från Vänsterpartiets sida är vi därför djupt kritiska till det förslag som i dag föreligger. Vi menar att det innebär ett nytt övergrepp mot de personer som har varit utsatta för trafficking. Att pressa dessa kvinnor och barn att vittna för att få chansen att stanna i Sverige är att utsätta dem för ytterligare ett övergrepp."
Anf. 2 KALLE LARSSON (v):
Fru talman! Det vi i dag har att diskutera är inte dessa brotts avskyvärdhet. Den är vi i allt väsentligt överens om. Det vi i dag har att diskutera är inte heller huruvida kvinnor och barn, ibland också män, drabbas av trafficking eller inte. Vi här inne är medvetna om att så sker. Det vi i dag har att fundera över är snarare vad vi gör för dem som drabbas och hur vi motverkar att det kan fortsätta.
I det förslag som vi i dag har att ta ställning till görs en mycket olycklig koppling mellan ett vittnesbörd, att ställa upp och vittna mot sina förövare, och möjligheten att få stanna i Sverige – dessutom bara tillfälligt. Från Vänsterpartiets sida är vi därför djupt kritiska till det förslag som i dag föreligger. Vi menar att det innebär ett nytt övergrepp mot de personer som har varit utsatta för trafficking. Att pressa dessa kvinnor och barn att vittna för att få chansen att stanna i Sverige är att utsätta dem för ytterligare ett övergrepp. Det är att säga att om de ska få en chans att vara kvar här måste de ställa upp och vittna mot sina förövare. Jo, fru talman, jag är väl medveten om att det inom flyktinglagstiftningen i övrigt finns en möjlighet att ge flyktingstatus och uppehållstillstånd för kvinnor som har utsatts för trafficking och människohandel för sexuella ändamål. Men den används oerhört sparsamt. Såvitt jag vet finns det några få exempel på att den paragrafen används. Det är däri som det djupt problematiska ligger.
Om frågan om uppehållstillstånd kopplas till frågan om vittnesmål, hamnar den som är utsatt för trafficking i ett extremt beroendeförhållande. Du får stanna här om du ger oss de uppgifter vi behöver. Om inte återkallar vi ditt tillfälliga tillstånd och du sänds tillbaka till de personer som har utsatt dig för övergreppet.
Fru talman! Jag tror att när man i efterhand granskar detta förslag kommer många att peka på en specifik mening i betänkandet på s. 13, åtminstone efter att jag nu nämner den. Den är nämligen undertecknad av samtliga andra partier i kammaren, från Miljöpartiet och högerut – om man nu vill definiera Miljöpartiet på den skalan. Det vill de själva inte göra, men i de här frågorna är det ungefär där de kan placeras. Det står så här:
”Utskottet konstaterar att det primära syftet med att bevilja bevispersoner tidsbegränsade uppehållstillstånd är statens intresse av att kunna lagföra förövarna.”
Så kan det ju vara. Visst kan det vara ett syfte. Visst är det oerhört väsentligt – missförstå mig inte på den punkten – att hitta verksamma metoder för att komma till rätta med och sätta åt de personer som utsätter andra för trafficking, människohandel för sexuella ändamål. Men det primära syftet torde väl ändå vara att försöka se till att de kvinnor och barn – det är i huvudsak de grupperna vi talar om – som utsätts får en möjlighet att fortsätta sina liv i trygghet.
Man kan tycka att jag märker ord. Talaren som kommer efter mig kommer möjligen att säga att den där formuleringen inte var alldeles lyckad. Problemet är inte bara hur meningen är formulerad utan att formuleringen genomsyrar hela tankesättet, att koppla frågan om uppehållstillstånd till frågan om vittnesmål.
Kammaren har även vid tidigare tillfällen diskuterat och tagit ställning i de här frågorna. Det rör inte minst frågan om tillfälligt kontra permanent uppehållstillstånd. Här får man i dag verkligen skåda en pinsam undfallenhet från de flesta partiers sida.
Riksdagens kammare har tidigare beslutat, på förslag av ett enigt socialförsäkringsutskott, att kvinnor som utsätts för trafficking ska kunna få permanenta tillstånd. Här återges det: Utskottet vidhåller uppfattningen att detta bör röra sig om permanenta tillstånd – men vi tänker inte föreslå det, för vi väntar på beredningsarbetet.
Låt mig kort bara klargöra skillnaden på att få ett permanent och att få ett tillfälligt tillstånd, för den är också väsentlig.
Ett tillfälligt tillstånd innebär att du är kvar så länge som du är till nytta för den svenska staten och rättsprocessen. Sedan ska du sändas tillbaka. Ett permanent tillstånd innebär möjligheten, om du väljer att ta den, att stanna i Sverige för att här bygga ett liv i någorlunda trygghet och kanske börja bearbeta de erfarenheter du har. Skillnaden är milsvid.
Här kan man då konstatera, liksom på de punkter som återkommer under dagen, att de partier som tidigare har utgjort en borgerlig flyktingvänlig opinion har underordnat sig den moderata politiken. Det gäller Centerpartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet. Nu är det den moderata politiken som gäller. Oavsett vad enskilda ledamöter i andra sammanhang säger voterar man här i riksdagen för en politik som är bestämd av Moderaterna. Det är olyckligt, för det gör att retorik och politik inte riktigt stämmer överens.
Jag är lite förvånad över att Miljöpartiet inte yrkar avslag på propositionen. Jag vill gärna ställa den frågan. Eftersom det brukar finnas gott om logik och goda argument i Miljöpartiets flyktingpolitik blir jag här lite förvånad. Miljöpartiet har, såvitt jag förstår, inte heller valt att se det som vi, nämligen att vi vill frikoppla frågan om vittnesmål från frågan om tillstånd. Man accepterar den sammankopplingen eftersom man inte vill avslå propositionen.
Sedan till Magdalena Streijffert: Det är utmärkt att de kvinnor och barn som utsätts får det så bra som möjligt under den tillfälliga tid som de får vistas i Sverige. Det är väsentligt. Utskottsmajoriteten svarar ju att det i allt väsentligt också är så.
Problemet med argumentationen och den politiska linjen från Socialdemokraternas sida i det här fallet är att den går lite grann ut på detta: Vi låter dig stanna här så länge som vi har nytta av dig. Vi ger dig en utmärkt eller så god tillvaro som möjligt under den tid du är här, det stöd och den hjälp du behöver. Men det är ett tillfälligt tillstånd, och när du inte längre är till nytta för oss ska du sändas tillbaka – tillbaka till de personer som utsatte dig för dessa övergrepp. Däri ligger väl det cyniska i den politiska linjen.
Fru talman! Det kan tyckas vara en enkel fråga: Vi ska införliva ett EG-direktiv i svensk rätt. Vi ska helt enkelt göra det som EU har bestämt att vi ska göra. EU har sagt att så här ska det bli, och det får göras i Sverige också.
Alla vi som är politiskt aktiva och en massa andra människor i det här landet vet att det inte behöver vara så enkelt, utan det är fullt möjligt för oss att gå längre än vad EU kräver. Det är fullt möjligt för oss att låta detta vara permanenta tillstånd, att inte kunna återkalla dem på det sätt som föreskrivs. Men det är också fullt möjligt att göra det som jag tycker borde vara det självklara, nämligen att avslå propositionen och i stället se till att man från regeringens sida lägger fram förslag för kammaren som ger de kvinnor som utsätts för dessa övergrepp och brott möjligheten till permanenta tillstånd, möjligheten att bygga en framtid i trygghet i Sverige.
Jag yrkar därför, fru talman, bifall till reservation 1 under punkt 1.