Vid riksdagens utrikespolitiska debatt i onsdags deltog jag tillsammans med flera andra vänsterpartister. Läs protokollet här - kolla gärna lite extra på replikskiftet mellan mig och Cecilia Wigström om folkomröstning om EU/EMU. Den som får ihop hennes logik får ett pris.
"När man beskriver situationen i Irak som något man behöver betrakta med stor oro är det en beskrivning många kan hålla med om. Men var finns åtgärderna? Det ifrågasattes tidigare om det var nödvändigt, viktigt eller rätt att säga att ockupationstrupperna omedelbart borde lämna landet. Urban Ahlin nämnde det som fullständigt ansvarslöst. Jag menar nog att det mest ansvarslösa man just nu kan göra är att försvara och legitimera att trupperna finns kvar. En folkrättsvidrig ockupation, som man inledde med, kan inte heller få folkrättens legitimitet i efterhand på det sätt som man nu försöker att åstadkomma. Därför finns det mycket man skulle kunna säga om förtrycket i Kina, i Iran, en regim som vi verkligen har bekämpat och kommer att fortsätta att bekämpa, i Nordkorea och i mängder av stater över världen. Men den avgörande frågan just nu måste vara att kräva: USA ut ur Irak."
Läs hela mitt anförande på nästa sida.
Anf. 60 KALLE LARSSON (v):
Fru talman! Smaka på orden i citatet: ”Det var en politik som i allt väsentligt tjänade oss väl.” Det är hämtat ur den utrikesdeklaration vi nu har fått ta del av i kammaren. Så kan man beskriva hur en av de sista spikarna i neutralitetspolitikens och alliansfrihetens kista nu slås in. Det är väl värt att påminna kammaren och dem som läser debatten i efterhand om att de första spikarna i alliansfrihetens och neutralitetens kista inte alls spikades av borgerliga företrädare utan i allt väsentligt av socialdemokratiska utrikesministrar och statsministrar. För den som kunnat följa debatten de senaste åren har glidningen i ord och uttryck varit tydlig och klar. För alla oss som har tyckt och fortsatt tycker att neutralitet och alliansfrihet är den bästa vägen att säkerhetspolitiskt garantera att Sverige inte dras in i konflikter och att förhindra utökade konflikter i världen finns det i dag anledning att ifrågasätta den borgerliga regeringens fullföljande av det Socialdemokraterna tidigare har inlett.
Det vi nu ser i den utrikespolitiska deklarationen är snarare välkomnandet av närmandet till Nato, en militärallians som har många konflikter och många döda på sitt samvete. Det är en välkomnande av EU:s militarisering i en tid när många av oss hoppades att kalla krigets sammanbrott skulle innebära färre militärallianser och färre vapen i vår värld.
Jag har all respekt för att man inte hinner nämna allting i en utrikespolitisk deklaration. Det fullt begripligt av rent praktiska skäl. Men jag tror att frågor som hade kunnat vara med och väl hade förtjänat sin plats är till exempel situationen i Västsahara, som ingen tidigare har nämnt i den här debatten. Där är det värt att notera att i takt med att Polisario sträcker ut handen och försöker få förändring till stånd är det mycket tydligt att det marockanska förtrycket snarare hårdnar än mjuknar. Om detta nämns inget, men replikrätten är fri. Vem som helst som önskar använda den är välkommen.
Sedan tävlar utrikesministern och Socialdemokraternas främsta företrädare, i den här debatten i alla fall, om eurocentrismen som kännetecken. Men man säger ingenting om de murar som just nu byggs runt det europeiska samarbetet. I morgon träffas EU:s justitie- och migrationsministrar för att diskutera hur det som kallas Frontex ska kunna stärkas av Sverige. Vilka fartyg, vilka båtar och eventuellt vilka poliser och militärer ska Sverige sända för att hindra flyktingar som flyr från det fattiga och konfliktdrabbade Afrika att ta sig in på EU:s territorium? Vi har krävt svar i flera sammanhang, till exempel på gårdagens sammanträde i EU-nämnden, men vi har ännu inte fått något svar. Finns det någon borgerlig företrädare i denna kammare, som ju har fri replikrätt, som kan berätta hur regeringen tänker, för själva vill de inget säga?
Urban Ahlin talade tidigare om personer som simmade efter cocacolaburkar, och det är väl värt att notera att nu simmar människor i Medelhavet för att försöka rädda sina liv. Det som hindrar dem är murar i ett fästningsbygge som inte bara är byggt av den borgerliga regering vi ser nu utan också av den tidigare socialdemokratiska. Transportörsansvar, Dublinkonvention och allt detta är byggt i gemenskap mellan socialdemokrater och moderater.
Det nämns inte heller någonting om krigshoten mot Iran. Jag ska ge utrikesministern en chans att säga något om det som jag tror att han glömde svara på tidigare, nämligen om det som folkpartisten Fredrik Malm utropade i allmän yra vid en fest nyligen är en gemensam värdegrund för den borgerliga regeringen och alliansen. Han sade: En del säger USA ut ur Irak. Jag säger USA in i Iran.
Är det den borgerliga regeringens uppfattning? Är det blodets språk som också regeringen talar? Eller var det just fred och försoning som skulle vara kännetecknet?
Jag tror att det finns mycket som man skulle kunna säga om den här utrikespolitiska deklarationen. Det var någon som sade att problemet är vita fläckar i den borgerliga utrikespolitiken. Men det är lika problematiskt med det som nämns – inte på alla punkter, låt mig säga det. Det finns delar där vi också håller med om beskrivningen. Allmänt välvilliga ord har ju den effekten att det är lätt att hålla med om dem.
När man beskriver situationen i Irak som något man behöver betrakta med stor oro är det en beskrivning många kan hålla med om. Men var finns åtgärderna? Det ifrågasattes tidigare om det var nödvändigt, viktigt eller rätt att säga att ockupationstrupperna omedelbart borde lämna landet. Urban Ahlin nämnde det som fullständigt ansvarslöst. Jag menar nog att det mest ansvarslösa man just nu kan göra är att försvara och legitimera att trupperna finns kvar. En folkrättsvidrig ockupation, som man inledde med, kan inte heller få folkrättens legitimitet i efterhand på det sätt som man nu försöker att åstadkomma. Därför finns det mycket man skulle kunna säga om förtrycket i Kina, i Iran, en regim som vi verkligen har bekämpat och kommer att fortsätta att bekämpa, i Nordkorea och i mängder av stater över världen. Men den avgörande frågan just nu måste vara att kräva: USA ut ur Irak.