ALLTID RÖTT

Migration
Anf. 425 KALLE LARSSON (v):
Fru talman! De kommer i rangliga båtar. De kommer i containrar där man inte längre kan andas därför att luften har tagit slut. De kommer över hemliga gränsövergångar som få av oss ens känner till. De kommer därför att de måste. De kommer därför att de är tvingade att fly från sina hemländer, från sina närmaste och från sina familjer, tvingade att lämna allt – tvingade att lämna allt!

Det finns två sätt att se, minst, på den situation som i dag råder när det gäller världens flyktingar. Man kan välja att välkomna människor hit – säga att det inte bara är en konventionsstadgad rätt att söka och åtnjuta skydd undan förföljelse i ett land som vårt utan att människor också är välkomna att göra det. Jag ska utveckla den ståndpunkten alldeles strax.
Det finns också ett annat sätt att bemöta människor som tvingas fly från sina hemländer. Man kan säga: Bygg högre murar! Låt färre komma hit! Se till att ingen djävel slipper över bron! Tyvärr är det den politiken som alltför länge har fått styra och ställa i det här landet.
Om man väljer den vägen välkomnar man en harmonisering av flyktingpolitiken inom EU. Den medför högre och högre murar. De kan kallas transportöransvar, Dublinkonvention, Schengensystem, kontroller och fingeravtryck. Alla är de brickor i byggandet av de fästningsmurar som just nu omger Europa och EU.

Man kan längre ned på samma skala – inte i en helt annan värld utan längre ned på samma skala som transportöransvar och höga murar – finna det italienska Lega Nords förslag om att sända kanonbåtar mot flyktingar. Och någonstans i det häradet kan man också finna orden från Sveriges nuvarande migrationsminister om att Sverige med polisiära insatser och med trupper bör delta i att försvara de yttre gränserna mot de människor som söker sig till våra länder för att få skydd undan förföljelse.

Det är majoriteten här i kammaren, bestående av socialdemokrater och moderater, som under alltför många år bevisat att man har velat fullfölja den linjen. Det har handlat om att man har röstat nej till att apatiska flyktingbarn ska få chansen att stanna. Det har handlat om att man här har sagt nej till flyktingamnesti trots att det också innebär att tusentals människor ännu en gång förvisas till en tillvaro på samhällets skuggsida. För även om man fick avslag enligt den tillfälliga lagen kan man för det mesta inte resa hem, som de svenska myndigheterna hade önskat, utan blir än en gång förvisad – till svartarbete, utanförskap och otrygghet.

Det är också den linjen, järnaxeln mellan socialdemokrater och moderater, som har gjort att Sverige, föga smickrande, i dag har världsrekord i fällningar i FN:s tortyrkommitté. Sverige fälldes faktiskt i dag i FN:s människorättskommitté för att ha kränkt tortyrförbudet. Mohammad Alzery, en av de två som greps av amerikanska militärer på Bromma flygplats och behandlades kränkande och förnedrande på svensk mark, har i dag också fått den upprättelsen att Sverige än en gång har fällts i ett internationellt forum.

Den hårda linjen gör att färre får chansen att komma hit, och den förpassar så många av dem som söker sig hit till en tillvaro i förnedring eller till ett tillbakavisande till tortyr.

Men det finns också en annan kraft, som förra året samlade in 160 000 namnunderskrifter till stöd för en allmän flyktingamnesti. Det har tidigare i denna kammare – hur situationen är numera är lite oklart – funnits fem partier som gemensamt har kämpat. Vi har lyckats få Utlänningsnämnden nedlagd och lyckats få igenom en tillfällig asyllag, som även om en del fick avslag trots allt innebar att 17 000 människor kunde få chansen att bygga en framtid i Sverige – en framtid som de annars inte skulle ha haft. Denna majoritet, som vi ibland har lyckats erövra, har också inneburit att barns asylskäl nu ska väga tyngre i asylprocessen.

Så ser det ut i svensk flyktingpolitik. Den oheliga alliansen mellan socialdemokrater och moderater har varit rådande. Min oro är att den ska bestå. Jag ser inga tecken på annat från de borgerliga partier som kallas flyktingvänliga. Släpper man fram en moderat till posten som migrationsminister är det också ett val.

Jag noterar att ingen borgerlig företrädare är anmäld till debatten längre. Det fanns en anmäld borgerlig företrädare som finns på den talarlista som delats ut här i kammaren, men han har visst dragit sig tillbaka. Jag hoppas att det faktum att det nu är två flyktingvänliga partier som är de enda talarna i den här debatten inte är en talande tystnad från den borgerliga sidan.