Persson öppnade i gårdagens partiledarutfrågning för samarbete högerut, se till exempel här.
"Jag söker stöd för en socialdemokratisk regering, men om det inte blir så tänker jag inte sätta mig i ett hörn och tjura. Då vill jag ha samarbete med partier som tar ansvar för Sveriges ekonomi och ställer upp på vår utrikespolitik. Och det kan vara partier på både sidor av blockgränsen."
Likadant är det med miljöpartiet, även om man där helst ser ett samarbete vänsterut och inte avser "regeringsförhandla" med lönesänkaralliansen. Wetterstrand sa igår (artikeln här):
"Vi utesluter inte att något mittenparti, socialdemokraterna och vi skulle kunna bilda en regering. Om Göran Persson skulle få med sig något av mittenpartierna, låt säga centerpartiet, så säger vi inte kategoriskt nej, säger Maria Wetterstrand. /.../ Vi har alltid haft en attityd som är öppen mot mitten."
Så, vad betyder då detta? Det enkla svaret är att den som vill ha vänsterpolitik bör rösta på vänsterpartiet. Perssons attityd är den gamla vanliga, men han markerar att han inte känner sig särskilt intresserad av att förändra svensk utrikespolitik. Det är ju ett intressant besked till alla dom i de egna leden som tycker att den socialdemokratiska regeringen varit tyst och undfallande inför Vita husets krigföring och ockupationspolitik och att man inte förmått ta ställning mot Israels övergrepp i Palestina och Libanon. Skall en förändring på den punkten bli möjlig är det en röst till vänster som är det enda som hjälper. Dessutom är det en signal om att den egna kongressens beslut om en politik som sätter full sysselsättning som det övergripande målet för den ekonomiska politiken inte är intressant för partiordföranden. Visserligen inte formulerat rakt ut, men det är innehållet. Också det klargörande för alla som tycker att överskottet i ekonomin borde användas för offensiva satsningar för välfärden genom rätten till arbete åt alla.
Miljöpartiet har gjort ministerposter till huvudfråga länge och ger därmed den politiska karriärismen ett grönt ansikte. Makten framför hur den skall användas. Trist, inte minst för alla de hängivna miljöpartister som faktiskt vill förändra i första hand. Öppnandet av Wetterstrand mot just centerpartiet kan ju också vara ett viktigt besked för alla ungdomar som vill ha fasta jobb med lön att leva på. Om mp inte får ministerposter av Persson direkt är de beredda att försöka få det genom att samarbete med det parti i svensk politik som det senaste året lagt fram det mest ungdomsfientliga förslag av alla; avskaffad arbetsrätt för ungdomar. Man kan förstås tänka sig att miljöpartiet skjuter skrämskott, men då bör man minnas hur det såg ut förra gången, när man parallellförhandlade åt alla möjliga håll.
Den här valrörelsen går från klarhet till klarhet. Andra sysslar med skandaler och försöker skaffa sig ministerposter till nästan vilket pris som helst. Vi vill få maximalt politiskt genomslag för förändring av människors vardag. Andra sätter positionerna främst. Vi organiserar för förändring. Medan de snackar om mittensamarbete sätter vi in allt vi har för att stoppa en borgerlig politik och vartenda ett av de borgerliga partierna.
Ingen nyhet, men klargjort; Rättvisa för vanligt folk kommer fortfarande från vänster.