ALLTID RÖTT

Medan de flesta medier intresserat följer miljöpartiets vilja att regera med nästan vem som helst hålls ett viktigare möte i Eskilstuna. Ung Vänster, Sveriges stoltaste ungdomsförbund, håller riksting. Jag fick förmånen att tillsammans med Ali Esbati och Jenny Lindahl-Persson, båda tidigare förbundsordföranden, hålla i ett pass om förbundets nutidshistoria. Det blev en resa från sent -80tal till idag, en resa genom den unga vänsterns framgångar (och, visst, ett och annat bakslag). I valet 1991 fick vänsterpartiet två procent av rösterna bland förstagångsväljare och tio år senare var den siffran tiodubblad. Det berodde förstås i första hand på objektiva omständigheter och den förda politiken från högern och socialdemokraterna. Men Ung Vänsters egen betydelse kan knappast överskattas. Att ha fått medverka till den utvecklingen är bland det vackraste jag varit med om.

Ida Gabrielsson öppningstalade:

"För när högern är stark måste vi vara starkare, vi har inga annonspengar, ledarsidor eller för den delen debattsidor i de stora tidningarna till förfogande. Vi har bara oss själva, vår organisering, vårt förbund. Förbundsstyrelsen har tidigare antagit en valprofil som lägger grunden för hur vi skall agera i den här valrörelsen. Det är en profil som går ut på att vi skall vara konkreta och utgå från och beskriva vår egen verklighet. Vi skall vara dom som sätter ord på unga människors känsla av frustration. Vi skall mitt i ballongalliansens hysteri och glättighet visa på det allvar i den situation som vi står inför. Vi angriper inte högern för att det är roligt att kasta paj, utan för att det här inte är en lek för oss. Det är inte ett trevligt sällskapsspel där det inte spelar någon roll om man förlorar. "