ALLTID RÖTT

Anf. 259 ULLA HOFFMANN (v):
Herr talman! Resultatet av det nya pensionssystemet, paketerat i ett orangefärgat kuvert, trillar varje år ned i våra brevlådor. I det kuvertet får vi prognoser om vad vi kan komma att få i pension om tillväxten ökar och om börsen går bra. Syftet med dessa årliga upplysningar var att folk skulle veta vad de kan tänkas få i pension och kunna inrätta sina liv därefter. Resultatet har blivit det motsatta.
Unga människor kastar beskeden direkt i papperskorgen, och de som levt en stor del av sitt liv ger upp och inser att det blir fattigvården som kommer att gälla för dem.
Det talas om offentliga bål för att bränna de orangefärgade kuverten i protest mot ett pensionssystem som inte kan garantera en vettig pension att leva på. Protesterna mot det som Socialdemokraterna tillsammans med de borgerliga partierna har gjort är argsinta. Tydligen är vår statsminister medveten om detta eftersom han inser att folk inte kommer att bli glada när de ser vad han och de borgerliga partierna har gjort med pensionssystemet.
Vad är det då som upprör människor? Jo, att Socialdemokraterna tillsammans med de fyra borgerliga partierna bakom lyckta dörrar har gjort upp om ett pensionssystem som innebär sämre pension för de allra flesta invånarna – ett system som inte ger mer än 54 % av slutlönen efter 40 års oavbrutet lönearbete! Endast 10 % av kvinnorna och ca 35 % av männen jobbar längre än tills de är 40 år. De får då 54 % av slutlönen!
Den LO-arbetare som inte orkar arbeta till dess att han eller hon är 65 år därför att arbetet slitit ut kroppen får ännu sämre pension. De får varken medalj eller en pension att leva på.
Dan Andersson, LO:s chefsekonom, säger att det nya systemet är mer rättvist därför att det ger mer till dem som har arbetat längre, framför allt LO-medlemmarna. Det är märkligt att Dan Andersson inte vet att LO-medlemmarna inte orkar arbeta ”längre”.
Genomsnittspensionsåldern för en LO-arbetare är ca 60 år – detta på grund av att kroppen tar slut. Hur ska en utsliten undersköterska eller Metallarbetare orka arbeta tills de är 70 år när inte ens direktörerna för de statliga bolagen gör det? De kan gå i pension när de är 60 år trots att de inte har haft några förslitande arbetsuppgifter mer än att möjligtvis räkna sina feta avtal och planera för vad de ska göra när de har fyllt 60 år och kvitterar ut sina höga pensioner.
En annan grupp som drabbas av hårt av det nya pensionssystemet är de unga kvinnor och män som är arbetslösa. Ungdomsarbetslösheten är i dag 12 %, och utrikes födda unga män uppvisar en arbetslöshet på över 20 %. För de unga arbetslösa kan det nya pensionssystemet innebära en förlust på över 5 000 kr i månaden i jämförelse med ATP-systemet. Skillnaden mellan den unge som är arbetslös och den som har arbete inom nuvarande system kan bli så stor som 1 200 kr i månaden. Då undrar jag förstås vad Dan Andersson menar när han säger att framför allt LO-medlemmarna gynnas av det nya systemet. De flesta av de arbetslösa ungdomarna tillhör ju LO-kollektivet.
Vad Socialdemokraterna och högeralliansen har åstadkommit är ett pensionssystem som är stabilt gentemot nationalekonomin men där den enskilde pensionären får stå hela risken. Finns det inte några pengar blir det inte heller någon pension, det vill säga: Om arbetslösheten fortsätter att vara hög, om sjuktalen är fortsatt höga och om pensionärerna blir många, ja, då räcker inte pengarna till pensionerna. Då slår bromsen i systemet till, och pensionerna räknas inte upp eller också sänks de. Detta gäller alla – även de gamla ATP-pensionärerna som riskerar att få sänkta pensioner om bromsen slår till, något som jag förstått inte är känt bland våra pensionärer.
Gärna en medalj, men först en rejäl pension, stod det på en affisch en gång i tiden. När man ser hur löftet till våra pensionärer har brutits genom att värdesäkringen har tagits bort och Socialdemokraterna och högeralliansen i stället har gett ett löfte till dagens förvärvsarbetande att avgiften till pensionerna aldrig ska höjas, ja, då förstår man att någon rejäl pension är det inte fråga om.
Den som är pensionär i dag har med sina skatter och avgifter betalat förskola, skola, sjukvård, skolmåltider för dem som är förvärvsarbetande i dag men också pensionerna för dem som var pensionärer då. Vad de får är ett brutet löfte. Eftersom löftet till de förvärvsarbetande är att avgiften ska ligga fast och oförändrad måste en finansiell obalans tas ut på pensionerna, och pensionerna riskerar då att sänkas.
I början av året var bromsen nära att slå till. Socialdemokraterna och högeralliansen planerade att ta 90 miljarder från AP-fonderna, men så kom de på att det är valår. Hur skulle det se ut om pensionerna sänktes ett valår? Vilka pensionärer – blivande eller nuvarande – skulle då ha röstat på något av de fem partierna? Men tack vare AP-fondernas goda tillväxt klarar man sig i år. Frågan varje människa måste ställa sig är förstås hur tryggt det är att våra pensioner beror på goda börsår vad gäller både inkomstpensionen och premiepensionen.
Herr talman! Vad vi har i dag är ett pensionssystem som leder till sänkt pension för i princip alla utom den som orkar arbeta tills han eller hon är 70 år. Kvinnor får sämre pension eftersom kvinnor lönediskrimineras och oftare arbetar deltid. LO-arbetaren med förslitande arbetsuppgifter orkar inte arbeta till 70 år, som pensionssystemet kräver. Invandrade kvinnor och män som kommer sent till Sverige och diskrimineras på arbetsmarknaden hinner inte arbeta den stipulerade tiden. Ovanpå detta kommer premiepensionen, som innebär att det är fullt möjligt att spekulera bort en avsevärd del av pensionskapitalet.
Frågan är då om ett annat system är möjligt. Självklart är det så. Hur man förändrar ett pensionssystem handlar helt och hållet om ideologi. Vänsterpartiet sade nej till det nya pensionssystemet. Vi vill ha ett system som bygger på ATP-systemet. I dag tas 18½ % ut på lönesumman i pensionsavgifter. Av dessa går 16 procentenheter till att betala dagens pensioner och 2½ procentenheter till spekulationen i premiepensionen. Om vi avskaffar spekulationen i premiepensionen och låter hela avgiften gå till pensionerna får vi ett system som håller till 2024, då det behöver göras en avgiftshöjning på 0,5 % och detta med en tillväxt på 2 %. Med en tillväxt på 2,8 % är systemet finansiellt stabilt fram till 2050.
Med tanke på den höga ungdomsarbetslösheten och att alltfler slits ut i förtid vill vi behålla den så kallade 15/30-regeln, det vill säga att de 15 bästa åren av 30 års intjänandetid bestämmer nivån. Vi har valt att inte utöka antalet år som bestämmer nivån på inkomstpensionen därför att vi, till dess löneskillnader och arbetstider är lika mellan kvinnor och män, genom pensionssystemet vill ta ansvar för parternas och arbetsmarknadens tillkortakommande i fråga om våra pensionärer.
Herr talman! Ett reformerat ATP-system är alltså fullt möjligt. Det är valår i år, och Socialdemokraterna och högeralliansen har aldrig frågat väljarna vad de tycker om det nya pensionssystemet. Det är dags att ställa den frågan nu! Jag står självklart bakom Vänsterpartiets alla reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 1 och reservation 2.