Tidningen Flamman är inför 8 mars späckad med intressant läsning, vilket Tora Breitholtz redan påpekat. Jag tycker Ida Gabrielsson, förbundsordförande i Ung Vänster, uttrycker sig utmärkt i Flamman:
"Redan idag hör kvinnor till arbetsmarknadens svagaste grupper, och vi är därför de som drabbas hårdast av högerpolitiken. Sett ur ett könsmaktsperspektiv får otryggheten på jobbet fler konsekvenser än de rent ekonomiska. Tjejer och kvinnor tvingas i dag på sina arbetsplatser utstå sexuella trakasserier, att bli tafsad på är en del av deras vardag, och en uppluckring av anställningstryggheten flyttar makten ytterligare. Det blir uppenbart vad borgaralliansens snack om ”flexibilitet” handlar om och vilka det är som får betala för den."
I samma tidning är det intressant att läsa också ledaren:
"Annika Qarlsson, centerpartiet fick inleda med att säga att det inte alls var konstigt att jämställdheten inte ägnades mer tid, eftersom jämställdhet, miljö och integration egentligen finns med lite överallt i dokumenten till konferensen, men att det ju fanns ett problem med att Alliansen ”är lite för tysta” i frågan. Ni har en politik, men är lite för tysta? hjälper konferenciern. - Yes...yes. Vänstern har tyvärr problemformuleringsinitiativet där.... Konferenciern frågar nu vad som är det bästa med Alliansens jämställdhetspolitik. Efter en stunds tystnad säger Qarlsson: - Man vill faktiskt kunna försörja sig.... Qarlsson säger sedan att det bästa, det är ”makt till individerna”, och att det skall bli lättare för kvinnor att starta egna företag. Konferencieren går snart vidare: ”Det står på vår lista att vi också skall prata om integration här”. Så är det över. De två minutena för jämställdheten hade lika gärna kunnat vara två tysta minuter. Om någon får för sig att göra en video av det hela blir det svettigt."
Kanske mest utmanande är Josefin Brinks uppgörelse med hårdför radikalfeminism och queer-teori i vad som i tidningen kallas "essä" men i praktiken är en rätt lång debattartikel. Jag kommer på mig själv med att bli lite lagom provocerad, tänker sen efter och inser att det nog är bra. För Josefin Brink har både driv, kunskap och i allt väsentligt rätt. På en punkt tycker jag ändå att det blir lite väl grovhugget, men det kan också ha att göra med att jag blir personligen angripen, det erkännes.
"När debatten drivs av politiska företrädare blir den ofta förenklad och desperat, som när Alexa Wolf visade sin dokumentärfilm om porrindustrin"
Jag minns väl diskussionen om Shocking Truth och menar att den bar en mängd dimensioner av moralism, ryggradsreflexer och okunskap. Men kritiken drabbar främst andra än den vänster Josefin Brink tillhör. För att åskådliggöra vad jag menar återger jag ett stycke ur det anförande jag höll i riksdagsdebatten, och du kan läsa hela på nästa sida.
"Den systematiska underordningen av kvinnor är inget som existerar bara inom pornografin. Tvärtom finns den i hela samhället, och ska den kunna brytas måste kampen också föras för kvinnors lika rätt till bl.a. arbete, utbildning, ekonomiskt oberoende och politiskt inflytande. Den som tror sig kunna helt avskaffa kvinnors underordning på sexualitetens område utan att samtidigt utmana patriarkatet och upphäva genuskontraktet i stort är dömd att misslyckas. /.../ En annan begränsning i människors möjligheter till en frigjord och jämställd sexualitet finns i de åsikter som många kristdemokrater och andra nymoralister presenterar. De tenderar att i den debatt som har blossat upp diskutera sexualitet i termer av normal och avvikande, där det normala blir en viss form av heterosexualitet. Vi avvisar detta bestämt, och vi menar att det snarare gynnar de krafter som tjänar pengar på porrindustrin. De kan framstå som om de utmanar tabun och är de enda som vågar visa nakenhet. Porrindustrin gynnas av moralisternas inskränkthet, och på liknande sätt förstärker porrindustrin moralismen som får en fiende att bekämpa. Det är därför Vänsterpartiet ställer parollen "Mot pornografi - för sexuell frigörelse!". Problemet ligger inte i att sexualiteten har olika uttryckssätt, utan när makt, förtryck och sexualitet sammankopplas är det någon som drabbas."
Anf. 5 KALLE LARSSON (v):
Fru talman! Jag vill att fler människor ska ha sex
- och oftare. Det ska vara en jämställd sexualitet som
utgår från att både män och kvinnor har rätt att söka
och rätt att finna sin egen sexuella identitet. Skapan-
det av en sådan jämställd och frigjord sexualitet är
också utgångspunkten för Vänsterpartiet, och det är
en tradition som vi stolt bär med oss från 60-talets
nödvändiga sexuella frigörelse. Genom historien har
kvinnors sexualitet varit föremål för mäns kontroll.
Det handlar om allt från kyskhetsbälten till abortmot-
stånd och föraktet mot utomäktenskapliga barn. Det
handlar i dag om å ena sidan skönhetsideal och
kroppsuppfattning men å andra sidan också om våld-
täkter och om sexualiserat våld.
Men vi kan också konstatera att den positiva rö-
relse som startade på 60-talet i dag har ockuperats -
har exploaterats och förvanskats - av marknadens
gigantiska porrindustri. Ytterst handlar det om en
industri där kvinnor framställs som viljelösa varelser
- som objekt för manlig maktutövning - och där
förnedring framställs som höjden av njutning. Porr är
i första hand en fråga om makt och handlar bara
skenbart om sexualitet. Den systematiska underord-
ningen av kvinnor är inget som existerar bara inom
pornografin. Tvärtom finns den i hela samhället, och
ska den kunna brytas måste kampen också föras för
kvinnors lika rätt till bl.a. arbete, utbildning, ekono-
miskt oberoende och politiskt inflytande. Den som
tror sig kunna helt avskaffa kvinnors underordning på
sexualitetens område utan att samtidigt utmana patri-
arkatet och upphäva genuskontraktet i stort är dömd
att misslyckas.
Fru talman! En annan begränsning i människors
möjligheter till en frigjord och jämställd sexualitet
finns i de åsikter som många kristdemokrater och
andra nymoralister presenterar. De tenderar att i den
debatt som har blossat upp diskutera sexualitet i ter-
mer av normal och avvikande, där det normala blir en
viss form av heterosexualitet. Vi avvisar detta be-
stämt, och vi menar att det snarare gynnar de krafter
som tjänar pengar på porrindustrin. De kan framstå
som om de utmanar tabun och är de enda som vågar
visa nakenhet. Porrindustrin gynnas av moralisternas
inskränkthet, och på liknande sätt förstärker porrin-
dustrin moralismen som får en fiende att bekämpa.
Det är därför Vänsterpartiet ställer parollen "Mot
pornografi - för sexuell frigörelse!". Problemet ligger
inte i att sexualiteten har olika uttryckssätt, utan när
makt, förtryck och sexualitet sammankopplas är det
någon som drabbas. Oftast är det kvinnor, och värst
utsatta är de kvinnor som själva deltar i produktionen
av pornografin.
Just i detta ligger den kanske främsta tillgången i
dokumentärfilmen Shocking Truth. Den visar verk-
ligheten för människor som lever i porrbranschen.
Den diskuterar hur tidiga övergrepp och självbedräge-
ri kan förklara vem som hamnar framför kameran,
den ger kopplingen till sexualiserat våld och den visar
upp hur den reellt existerande och i dag alltmer lätt-
tillgängliga porren faktiskt ser ut. Den visar det så
många blundat så länge för att slippa se, eller kanske
snarare det som så många sett mellan fingrarna på.
Fru talman! Låt mig tydligt säga att Vänsterpartiet
inte driver frågan om ett förbud mot pornografi i
allmänhet. Men jag vill ändå konstatera att eftersom
de scener av våld och övergrepp som dokumentären
visar är godkända så är det antingen fel på tolkningen
av lagen eller på hur lagen är utformad. Bara det att
Biografbyrån godkänt filmscenerna, trots att man ska
granska om filmer innehåller våld eller tvång, får
åtminstone mig att fundera över vilken definition man
i så fall använder. Handlar det bara om fysiskt våld
och tvång, eller borde det också handla om psykiskt?
Det är i och för sig ingen stor nyhet för oss som under
många år drivit kampen mot porrindustrin att något
måste göras. Det är därför som Vänsterpartiet har
föreslagit att den sittande Sexualbrottskommittén ska
ges ett tilläggsdirektiv för att kunna utreda all lag-
stiftning som rör pornografi.
Men för många var det uppenbarligen en nyhet.
Det var en yrvaken regering som skådades när debat-
ten tog fart. Marita Ulvskog har nu utlovat att något
ska göras med lagstiftningen. Det är välkommet, och
vi får hoppas att det också resulterar i konkreta åtgär-
der. Men lite förundrad kan man kanske ändå vara
över att Socialdemokraterna såväl som samtliga andra
partier, utom Vänstern och Miljöpartiet, valde att
avslå det yrkande om översyn av all lagstiftning som
rör pornografi som riksdagen fattade beslut om bara
en timme före det att dokumentärfilmen visades för
riksdagens ledamöter.
Fru talman! Låt mig avslutningsvis framhålla att
positiva motbilder i det närmaste saknas helt. Stöd
och hjälp i att bygga upp en jämställd och frigjord
sexuell identitet är viktigt inte minst för ungdomar,
men sex- och samlevnadsundervisningen i skolan för
i dagsläget en tynande tillvaro - om det är någon
tillvaro alls. I stället blir det för många ungdomar
TV 1000 och Canal+ som är sexualupplysare, och
resultatet är uppenbart. Vi kräver att skolan tar sitt
ansvar för att ungdomar får en bra och vettig under-
visning i sex och samlevnad och ges tillfälle att föra
samtal och ställa frågor. Vi önskar att samtalet ska
genomsyras av ett könsperspektiv och att skolan tar
till vara kvinnorörelsens erfarenheter. Ska det bli
verkningsfullt är det också nödvändigt att diskussio-
nen sker på ungdomars villkor och att de själva får
vara med om att lägga upp undervisningen. Det är
dags att någonting händer nu, genast, på en gång.
Ytterst handlar det om människovärdet.
Kommentarer (5)
Ida Gabrielssons resonemang är bland det mest ologiska jag läst. Om det är så att "tjejer och kvinnor tvingas i dag på sina arbetsplatser utstå sexuella trakasserier", hur i allsin dar kan man då komma till slutsatsen att man ska värna om anställningstryggheten? Den är ju en del av problemet. En kvinna som trakasseras sexuellt på jobbet vågar ju som det är idag knappast byta jobb för att man förlorar sin plats i LAS.
Sen undrar jag hur mycket porr du har konsumerat genom åren med tanke på att du har väldigt bestämda åsikter om hur porren generellt är?
Skrivet av Humus | mars 5, 2006 3:57 FM
Skrivet den mars 5, 2006 03:57
Men, vid helvetets herre och hans håriga svarta rumpa, Humus. Du menar väl ändå inte att en tjej som blir sexuellt trakasserad ska lösa problemet genom att byta jobb?
Men jag antar att det är så det fungerar i fablernas (förlåt liberalernas) värld, får du en usel lön, tvingas arbeta i en farlig miljö eller om chefen tafsar så är det bara att dra vidare till något av de tusentals andra arbetsplatser som tjatar om att få anställa dig. Det enda som står i vägen är LAS.
I den stora verkligheten (utanför Sundbyberg) leder dock en försämrad arbetsrätt till att chefernas makt förstärks. För vem vågar säga ifrån mot tafsande gubbslem om man riskerar att få sparken nästa dag utan saklig grund?
Skrivet av Johan Persson | mars 5, 2006 5:11 FM
Skrivet den mars 5, 2006 05:11
Om en chefen får in information om en kvinna har blivit trakasserad på jobbet, tror du då att han sparkar kvinnan? Eller tror då att han gör det mer logiska, sparkar den skyldige?
Med LAS så kan han inte sparka den skyldige med mindre än att han också sparkar alla andra som ligger före honom i turordningen också. LAS förhindrar en lösning både från chefens och kvinnans initiativ. Självklart är det bäst om man kan lösa problemet genom att göra sig av med den skyldige, men det måste också finnas en utväg för kvinnan själv om inte andra ställer upp. Detta tycker du tydligen är en absurd tanke.
Skrivet av Humus | mars 5, 2006 8:00 EM
Skrivet den mars 5, 2006 20:00
Jodå, arbetsgivaren kan visst sparka en person som sexuellt trakasserar en arbetskamrat. Har ofta stört mig lite på att alla dessa liberaler som argumenterar emot LAS kan så fantastiskt lite om just LAS. Men ibland blir det nästan någon form av galghumor av det hela.
Skrivet av Ed | mars 6, 2006 11:46 FM
Skrivet den mars 6, 2006 11:46
Kvick att dra slutsatser, eh? Jag vet vad lagen säger, man jag utgår inte från att facket automatiskt ställer upp. När vissa inom rörelsen tycker att löspenisar är utmärkt gåvor till kvinnliga deltagare på konferencer så tillåt mig tvivla på att de alltid ställer sig på kvinnans sida.
Och huvudpoängen står kvar, kvinnan måste ha möjlighet att själv ta initiativet när ingen annan ställer upp, utan att för den skulle hamna i underläge i resten av arbetslivet. Det är dessutom långt ifrån säkert att arbetsgivaren vill sparka mannen ifråga heller, det kan vara en i övrigt väldigt duktig och produktiv medarbetare.
Skrivet av Humus | mars 7, 2006 2:04 FM
Skrivet den mars 7, 2006 02:04