ALLTID RÖTT

Personligen tycker jag att den "traditionalistiska" (ja, jag använder citattecken) politiken har sett sina bästa dagar. Men att jag har en annan politisk åsikt är inte särskilt intressant att diskutera - vi kan inte mer än enas om att vara oeniga.

Däremot vill jag hålla med om att personer som inte stödjer ett partis officiella politik rimligen borde ha väldigt få anledningar att framhärda i sitt medlemskap i det partiet. Hela debaclet kring "vänsterpartiets självkastration" är tämligen bizarr...

Er kongress har väl visat med all önskvärd tydlighet att det finns plats för ett "traditionellt" vänsterparti i svensk politik. Jag anser att det dessutom finns väldigt gott om plats för ett parti mitt emellan v och s. Utrymmet har mer uppkommit av sossarnas färd mot mitten än vänsterpartiets rörelse, för övrigt.

Men när detta alternativ saknas, kan du förstå min personliga oro att "mittvänsterväljarna" stannar hemma i september och skänker de borgerliga valsegern? Och kan du ursäkta en och annan bitter kommentar från mitt håll för att ni följer er egen övertygelse?

Innan jag svarar med risk att missförstå dig, kan du tänka dig att definiera vad du menar med den "traditionalistiska" politiken som sett sina bästa dagar?

Ja, med risk för att det blir en diskussion om politiska sakfrågor. Givetvis blir det bara väldigt kort:

Jag tror inte att det går eller att man bör politiskt motverka företags flytt till låglöneländer.

Att arbetstiden är för lång, i timmar räknat, är inte problemet enligt mig, så arbetstidsförkortning känns meningslöst. Och
turordningsreglerna och företrädesrätten passade bra i industrisamhället, men jag tror inte att de funkar lika bra nu. En del av era tankar om vinstdelning och riskkapitalfonder mm känns... lite 70-tal.

Kort sagt: Ni talar en hel del om att demokratisera, samhället men också företagens organisationer, att öka inflytandet etc. Det är bra. Men jag tror inte att ägandet är nyckeln till medbestämmande, inte i det samhälle som håller på att etablera sig - ett tjänsteinriktat kunskapssamhälle där produktionsmedlen är arbetarna själva.

Ok, det är alltså traditionellt att vilja undvika social dumpning genom att företag flyttar till låglöneländer, att korta arbetstiden, vilja ha kvar turordningsreglerna och säga att ägande är viktigt för hur makten i ett samhälle fördelas. Då är jag nog, i den definitionen, ganska traditionell. Och vänsterpartiet också, enligt min uppfattning som väl är. Men du har förstås rätt till dina åsikter, och det finns säkert en hel del vi har gemensamt också.

Jag använder ordet traditionell, eftersom det inte nödvändigtvis behöver vara något negativt. Jag tror att missförstånden blir fler om man säger "marxistisk" eller för den delen "kommunistisk" till exempel.

Frågorna jag tog upp är i allra högsta grad förankrade i den socialistiska tradition som vänsterpartiet i Sverige har drivit. Därför kallar jag den traditionell. Jag menar egentligen inte att dessa idéer måste vara "felaktiga" och redo att förpassas till sophögen - det finns plats för ett traditionellt vänsterparti i svensk politik, som sagt. Däremot hävdar jag, ganska bestämt, att den analys som leder fram till dessa slutsatser svårligen kan appliceras på de nya omständigheter som tar allt större plats i västvärldens samhällen. Den traditionella, i ovanstående mening, socialismen måste uppdateras - tror jag. Men också det kan vi säkert fortsätta vara oeniga om... :)

Jag har faktiskt också undrat många gånger, från min utsiktspunkt som icke-aktiv sympatisör: vad fan är det dom bråkar om så mycket? Sakpolitiskt verkar ofta skiljelinjerna vara rätt suddiga mellan olika grupper. Varken vänsterpartiets majoritet eller den kritiska minoriteten är heller några homogena grupperingar.

Min personliga teori är att de konvulsioner vi sett det senaste året har sin grund i 2 saker.

1 Extremt dålig personkemi. Folk kan inte prata med varandra som vuxna människor.
2 Kommunismen. Begreppet rör upp starka känslor även inom vänsterpartiet, skapar kommunikationsproblem och blinda fläckar.

Så om ni kunde vara sjysstare mot varandra och dumpa kommunismen på historiens skräphög så skulle kanske allt bli bra, eller vad tror du Kalle ;)?

Fast att dumpa kommunismen är ju inte förenligt med Vänsterpartiets långsiktiga mål. När socialdemokratin visat att de som bäst kan reformera fram och underhålla en kapitalism med mer mänskligt ansikte är kommunismen den enda politiska rörelse som vill systemförändring, ett överskridande av kapitalismen.

Eller mer konkret: att dumpa kommunismen är inte förenligt med att vara för kapitalismens överskridande överhuvudtaget då marxister ser kommunismen som just den rörelse som upphäver kapitalismen; som kapitalismens negation.

Hej där Staffan, det var ett tag sen! Som du vet är kommunismen i den bemärkelse du ger den dumpad för länge sen. Att sen en och annan av oss fortsatt väljer att kalla oss kommunster i ordets verkliga, eller kanske snarare ursprungliga, bemärkelse, är en annan sak. Och någorlunda sjyssta mot varandra tycker jag vi är, utan att för den sakens skull låta minoriteter styr partiet.

Jo jag vet att det inte finns några Sovjet-kommunister i vänsterpartiet. Det är ju bra. Har ju inte alltid varit så.

Men jag menar att begreppet kommunism, även om man försöker frikoppla den från sina historiska försyndelser, är problematiskt. Ofta följer det med en hel del knäppheter i samma påse; revolutionsromantik, våldsglorifierande, deterministisk historiesyn, ändamålen helgar medlen, ifrågasättande av den representativa demokratin. Det betyder ju inte att alla kommunister tycker så. Men jag saknar en uppgörelse med gamla ideologiska bråten. Tyvärr har ju (v) lite grann backat in i framtiden, många av de ideologiska renoveringar som gjorts har gjorts under galgen, och med den kommunistiska delen av partiet i opposition.

För övrigt så verkar rätt många vänsterpartier åtminstone i Europa ha lite samma problem som (v), en kommunistisk del som ligger i luven på en socialistisk del, eller hur man nu ska definiera grupperingarna. Den spanska vänstern begick ungefär samma harakiri som den svenska för några år sen, och gick från en styrkeposition på 15% till runt 5%.

Om ni är sjyssta mot varann eller inte kan jag ju inte uttala mig om, men man får utifrån sett känslan av att det är ett otroligt dåligt diskussionsklimat, där folk totalt misstror varann, intrigerar och över huvud taget ogillar sina egna partikamrater mer än politiska motståndare.