ALLTID RÖTT

Interpellation 2005/06:152 av Kalle Larsson (v) till utrikesminister Laila Freivalds (s)

Situationen i Etiopien och Eritrea

I maj i år genomfördes val i Etiopien. Valresultatet kan ifrågasättas då röstsammanräkningen avbröts, varför oppositionen icke utan grund misstänkte valfusk. När nyheten om den avbrutna röstsammanräkningen blev känd utbröt omfattande demonstrationer. Obeväpnade demonstranter möttes med väpnat våld och många av dem dödades. Därefter har det dröjt länge innan röstresultatet slutligen räknades samman. Det skedde först under hösten. Valresultatet visade att den sittande regimen vunnit valet. Men röstsammanräkningen betraktades som suspekt redan från början. Nya demonstrationer utbröt, vilka ånyo möttes med väpnat våld. Ett 80-tal människor dödades.

I dag har oppositionens ledare arresterats, fängslats eller satts i husarrest. Regimen hotar att anklaga dem för uppvigling och förräderi.

Amnesty International rapporterar att ordföranden för oppositionspartiet CUD, Hailu Shawel arresterats och misshandlats. Andra arresterade är CUD:s vicepresident, Birtukan Mideksa, Addis Abebas borgmästare dr Berhanu Nega, likaså Getachew Mengiste, hedermedlem i CUD och Gizachew Shif-feraw, medlem av CUD:s exekutivkommitté. Professor Mesfin Woldemariam, 73, före detta ordförande i Ethiopian Human Rights Council, som lider av svåra ryggsmärtor, har även han arresterats. Dr Yacob Hailemariam, tidigare FN:s specielle envoyé och före detta åklagare vid Internationella domstolen i Rwanda finns bland dem som arresterats.

Att en röstsammanräkning saboteras genom att den avbryts av en regim när valresultatet tenderar att gå regimen emot med efterföljande demonstrationer och anklagelser mot oppositionen för förräderi är ett mönster känt från andra sammanhang – sammanhang där demokratin satts ur spel av sittande regim. Grova anklagelser som förräderi har i situationer som den i Etiopien inte sällan resulterat i att den sittande regimen dömt oskyldiga oppositionsledare och människorättskämpar till mycket hårda straff, ibland till döden.

Det finns även uppgifter om att regimen arresterat tusentals människor. Många av dem har släppts av regimen, men oppositionen hävdar att detta är en skenmanöver för att dölja att det är mångdubbelt fler än de som släppts som fängslats och förts ut till koncentrationsläger i ohälsosamma ökenområden.

Efter de senaste oroligheterna i oktober@november i år drog flera länder som utlovat ett omfattande bistånd till Etiopien tillbaka sina planerade insatser i landet. En bidragande orsak till detta var, förutom det brutala angreppet på demonstranter i flera etiopiska städer, också den militära upptrappningen på båda sidor av gränsen mellan Etiopien och Eritrea. Vi tar för givet att även Sverige dragit in sitt bistånd till Etiopien och Eritrea av ovan nämnda skäl. Det föreligger för ögonblicket inga uppgifter om vad som hänt med EU-biståndet i detta avseende.

Jag vill fråga utrikesministern:

Vilka initiativ avser utrikesministern att ta för Sveriges del, i EU och FN, för att oppositionens ledare i Etiopien ska kunna verka fritt för sin politik utan att de behöver bli hotade av regimens poliser och domstolar?

Avser utrikesministern att ta några initiativ för att förmå den etiopiska regimen att frige landets ledande oppositionspolitiker?

Avser utrikesministern att ta några initiativ i FN eller EU för att få klarlagt hur många som arresterats under och efter de demonstrationer som genomfördes av landets oppositionspartier?

Avser utrikesministern att ta några initiativ i EU och FN för att förmå den etiopiska regimen att frige dr Mesfin Woldemariam, dr Yacob Hailemariam och andra människorättskämpar?

Avser utrikesministern att i EU verka för att även EU:s bistånd till Eritrea och Etiopien dras in på grund av den militära upptrappningen mellan de båda länderna och den ökade krigsfaran?
_______________________________________________________________________

Svar på interpellation 2005/06:152 av Kalle Larsson (v) Situationen i Etiopien och Eritrea

Herr/Fru talman!

Kalle Larsson har frågat mig vilka initiativ jag avser ta för att oppositionsledare skall kunna verka fritt i Etiopien, för att förmå den etiopiska regimen att frige fängslade oppositionspolitiker; och för att få klarlagt hur många som har arresterats under och efter demonstra-tionerna som genomfördes efter valen i maj. Kalle Larsson har vidare frågat mig om jag avser ta några initiativ för att förmå den etiopiska regimen att frige Dr Mesfin, Dr Jakob och andra människorättskämpar, samt om jag avser verka för att även EU:s bistånd till Eritrea och Etiopien dras in på grund av den militära upptrappningen mellan de båda länderna.

Händelseutvecklingen inför valen i Etiopien den 15 maj i år gav goda förhoppningar om betydande framsteg för demokratiseringsprocessen i Etiopien. Det blev en jämförelsevis öppen valrörelse med ökat utrymme för oppositionen att agera fritt och offentliga debatter i tv och radio. Internationella valobservatörer inbjöds för första gången. Valresultaten, med de frågetecken som omger dessa, visade trots allt på betydande framgångar för oppositionspartierna.

Det är därför djupt beklagligt att denna utveckling mot ökad pluralism och demokrati avbrutits och tagit flera steg tillbaka, genom bland annat omfattande arresteringar av oppositionsföreträdare, journalister, och personer inom det civila samhället.

Sverige har inför, under och efter valet agerat i syfte att främja demo-kratiseringsprocessen i Etiopien. Vi har agerat bilateralt, genom EU och FN samt i den bredare kretsen av biståndsgivare i Etiopien. Vi har verkat för att det internationella samfundet skall ge ett samlat och tydligt bud-skap då detta är centralt för att dialogen med den etiopiska regeringen skall ha förutsättningar att påverka de beslut som fattas av regeringen. Vi gav tidigt besked om att arresteringarna av oppositionsföreträdare i Etiopien skulle vara en oacceptabel åtgärd. Vi har efter de omfattande arresteringarna tydligt begärt att de politiska fångarna skall släppas och att åtgärder skall vidtas för att möjliggöra för oppositionen att inta sina platser i parlamentet.

När det gäller det svenska biståndet har händelseutvecklingen efter valen redan fått långtgående konsekvenser. På ett tidigt stadium, redan i juni, förklarade Sverige att inga nya insatsavtal skulle ingås på grund av den betydande osäkerheten. Den svenska linjen gäller alltjämt och i dagsläget har de flesta givarna vidtagit liknande åtgärder. Efter kravallerna i november, och de händelser som följde på detta, har det internationella samfundets budskap varit entydigt och tydligt. Budgetstöd är inte aktuellt i dagsläget. Gemensamt ser nu biståndsgivarna över formerna för det fortsatta samarbetet. Det är en styrka att det internationella sam-fundet agerat samlat. En utmaning blir att försöka finna vägar för att minska de negativa effekterna för de allra fattigaste av det uteblivna biståndet.

Sverige fortsätter ansträngningarna i dialog med myndigheter, oppositionsföreträdare och övriga intressenter. En rad punkter, i linje med flera av Kalle Larssons frågor, kommer att utgöra krav i denna strävan. Vi har bland annat begärt att en oberoende kommission skall undersöka händelserna den 8 juni och i november, samt att politiska fångar skall släppas och dialogen mellan parterna återupptas. Oppositionspartierna utsätts idag för stora svårigheter. Vi begär att oppositionen som tagit plats i parlamentet skall respekteras och att parlamentsprocedurerna skall ses över så att oppositionen kan agera fritt. Vi begär att de som fängslats skall ges en rättvis rättegång, eller släppas och få ta emot besök av anhöriga och humanitära organisationer.

Jag vill försäkra Kalle Larsson att Sverige spelar en aktiv roll i ansträngningarna att vända den negativa utvecklingen i Etiopien. Vi tar fortlöpande olika initiativ i detta syfte. Förhoppningen är att vi skall kunna bidra till att kommande lokalval liksom valen 2010 blir viktiga steg framåt i Etiopiens demokratiseringsprocess. De viktigaste aktörerna i denna process är dock givetvis etiopierna själva.

Vad gäller Kalle Larssons fråga om den militära upptrappningen i gränskonflikten mellan Etiopien och Eritrea för Sverige en dialog med båda länderna om vikten av att undvika en ytterligare eskalering. Vi för en nära dialog med övriga internationella partners, inklusive EU-kom-missionen, om hur vi gemensamt kan bidra till en lösning på gräns-konflikten. FN:s säkerhetsråd har nyligen uppmanat båda parter att bidra till en lösning på gränskonflikten och inte förhindra FN:s arbete. Ett första viktigt steg är att Etiopien omedelbart accepterar gränskom-missionens beslut och möjliggör att en demarkering av gränsen kan genomföras. Samtidigt är Eritreas restriktioner mot FN-missionens verksamhet mycket oroande och ger fel signaler om Eritreas villighet att medverka till en fredlig lösning på konflikten. Vi uppmanar därför Eritrea att dra tillbaka flygförbudet och övriga restriktioner mot FN-insatsen samt att återta sitt krav att vissa länders personal i FN-insatsen skall lämna Eritrea. EU:s ministerråd antog igår slutsatser med denna innebörd samt med en uppmaning till Etiopien att vidta omedelbara och konkreta steg för att möjliggöra en demarkering av gränsen.

Anf. 63 KALLE LARSSON (v):
Herr talman! Jag tackar för svaret. Det är en obehaglig utveckling som vi har skådat den senaste tiden. Vi vet att i maj genomfördes valen och att röstsammanräkningen avbröts ganska tidigt. Skälen är väl ganska uppenbara. Man fick inte det resultat man velat få.
Vi noterade förstås redan då omfattande demonstrationer och ett mycket hårt svar från regimens sida. När röstsammanräkningen sedan ändå slutfördes visade den självfallet att den sittande regimen hade fått majoritet. Då återkom protesterna, av självklara skäl. Än en gång var regimens svar våldsamt. Människor sköts ihjäl. De dödades därför att de krävde en rättvis valprocess.
Vi vet också att människor har fängslats. Inte bara de personer som jag nämner i min interpellation utan också tusentals andra har fängslats. Det finns rykten, numera kanske bekräftade, om stora fångläger där människor hålls helt utan mänsklig värdighet. De hålls fängslade bara därför att de har uttryckt sina åsikter och bara därför att de råkar ha fel åsikter i regimens ögon.
En sådan här interpellationsdebatt kan ha flera syften. Ett syfte är förstås att ytterligare uppmärksamma situationen, att fästa fokus på ett område som man tycker är för lite belyst i den allmänna debatten, i medier och så vidare.
Vi har sett en del nyhetsrapporteringar från den här situationen och från den process som har föregått det som vi nu talar om. Men det här kan vara ytterligare ett bidrag till en fortsatt sådan diskussion.
Det handlar också om ställningstaganden. Vi får nu en del ställningstaganden som hittills inte har varit kända – i alla fall inte i den allmänna debatten, även om de självfallet har varit desamma under hela det svenska agerandet. Det handlar om välkomna ställningstaganden, till exempel om ett avståndstagande från den utveckling mot en ökad pluralism som tidigare varit men som nu avbrutits. Nu markerar man tydligt att den utveckling som sker är negativ. Man tar avstånd från de fängslanden som skett av oppositionsföreträdare, journalister och personer som, återigen, inte haft något annat fel i sitt agerande än att de har haft åsikter som misshagat regimen.
Vi får besked om att det svenska biståndet har förändrats, att inga nya insatsavtal ingås, att budgetstöd inte längre är aktuellt. Det är ett välkommet ställningstagande som oppositionen i Etiopien också ställer sig bakom.
Vi får besked om att Sverige kommer att använda sig av flera av de frågor som jag har ställt, säkert utan min förskyllan. Men man hade ändå avsett detta. Man kommer att kräva en oberoende kommission som utreder vad som egentligen har hänt. Och man kräver att de fängslade ska friges eller ges en rättvis rättegång.
Det här är välkomna ställningstaganden. De säger en hel del om den svenska positionen. Men jag har ändå ytterligare några frågor, för låt oss under diskussionens gång ändå försöka komma än närmare vad det handlar om när det gäller det svenska ställningstagandet.
Vad är det egentligen som gäller när det handlar om EU:s bistånd? Det talas om att man gemensamt ska se över formerna för samarbetet. Vad betyder det? Är det ett svenskt krav att man ska dra in EU:s bistånd till Etiopien helt?
Utrikesministern nämner ingenting om röstsammanräkningen och att den avbröts. Vad är kommentarerna på denna punkt från utrikesministerns sida? Den officiella versionen handlar ju om att många av dem som demonstrerade var beväpnade. Men det är väldigt få personer på regeringssidan som har dödats eller skadats. Vilka slutsatser drar utrikesministern av detta?

Anf. 64 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):
Herr talman! Jag tror att det är viktigt att vi uppmärksammar vad som sker på Afrikas horn, inte minst utvecklingen i Etiopien. Etiopien är ju ett land som Sverige har samarbetat med under mycket lång tid. Det finns nära relationer mellan många människor i Sverige och i Etiopien. Det är ju bakgrunden till att vi också reagerar när utvecklingen avstannar och det händer saker som vi inte kan acceptera. Det är bra att frågan uppmärksammas för det här är ett engagemang som berör många, och många vill veta hur vi ställer oss och vad vi gör i den uppkomna situationen.
Kalle Larsson ställer ett antal frågor om vad som händer nu. Den första frågan handlade om vad som händer med EU:s bistånd.
Där är det så att flera biståndsgivare, inklusive EU-kommissionen, nu avvaktar med sina biståndsprogram i Etiopien. Men jag tror inte att det skulle finnas ett enhetligt stöd i EU-kretsen för ett totalt stopp av biståndet till Etiopien. Men det är säkert en fråga som vi kommer att ha anledning att återkomma till.
När det sedan gäller vad som har hänt med valet och därefter är det ju så att EU:s observationsmission inte är avslutad. Vi har ännu inte fått slutrapporten från den. Den avvaktar vi nu och ser vad den innehåller. Då kommer EU naturligtvis att få anledning att ta ställning till hur vi ska agera utifrån vad vi då får veta.

Anf. 65 KALLE LARSSON (v):
Herr talman! Det är bra att vi är överens om att uppmärksamma situationen. Men jag vill nog ändå försöka efterhöra ytterligare ställningstaganden från Sveriges sida, eller i varje fall kommentarer. Visst kan vi vänta in en EU-rapport. Det tror jag att vi ska göra. Jag tror att det är värdefullt att få en omfattande och lite djupare bild av vad som verkligen har hänt.
Men Sverige har väl ändå egna informationskanaler också, eftersom vi just har så pass nära kontakter som utrikesministern nämner. Därför skulle jag gärna vilja höra kommentarer, trots allt, om den avbrutna röstsammanräkningen. Vad är den svenska positionen när det gäller detta? Var det, som en del hävdar, nödvändigt att göra det därför att det vilken dag som helst skulle utbryta oroligheter ändå? Det är så regimen ibland har motiverat detta. Eller är det snarare så att det här var ett sätt att undvika ett nederlag som skulle komma för den sittande regimen?
När det gäller de demonstrationer som har genomförts är den etiopiska officiella versionen att det var beväpnade demonstranter som med våld skulle gripa makten trots att de inte hade majoritet. Det är mot den bakgrunden ändå viktigt att veta vad den svenska positionen i det sammanhanget är. Med all respekt för att man vill återkomma när man får ytterligare underlag, men den information vi har kan vi väl ändå försöka att gemensamt analysera.
Låt mig också något kommentera gränsdragningen och kriget. Det är klart att det är en av de aktuella frågorna nu. Man försöker att osynliggöra hela konflikten genom att kräva att internationella observatörer och människor tillhörande hjälporganisationer lämnar området, och en militär upptrappning sker.
Vi är överens om den ståndpunkt som Sverige har intagit när det gäller huvudlinjerna i konflikten. Men det är väl trots allt också värdefullt att minnas att här är det de som har makten i respektive land som använder konflikten för att undvika att behöva tala om det som sker på hemmaplan. Så gäller för Eritrea. Så gäller också för Etiopien. Man vill ogärna att den inhemska situationen, som ju är dramatisk, med stora motsättningar där människor kräver rättigheter och rättvisa, ska bli föremål får någon omfattande diskussion. I stället drar man återigen i gång krigsmaskineriet mot sitt grannland.
Visst har Eritrea mycket att vinna på att vi inte talar mänskliga rättigheter och yttrandefrihet i Eritrea. Det visar inte minst den diskussion som har pågått de senaste månaderna om Dawit Isaak, den journalist som under alltför lång tid har varit fängslad, mot sin vilja, självfallet, men också i strid med vad som borde vara fallet.
Jag tror att jag vill höra mer när det gäller biståndet också. Vad är den svenska positionen? Jag förstår att man avvaktar från EU:s sida. Vad anser Sverige att EU borde göra? Anser Sverige att EU borde göra som Sverige gör, avbryta det bistånd vi har, även budgetbistånd? Eller är det upp till EU att bestämma sig först och för Sverige att sedan tycka att EU gjorde rätt?

Anf. 66 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):
Herr talman! Vi vill nog när det gäller bedömningen av hur vi ska se på den avbrutna röstsammanräkningen avvakta att vi får en slutrapport. Även om vi har tagit del av andra rapporter och det från flera håll finns ganska tydliga tecken på att oegentligheter har ägt rum – det är en ganska oroande bild vi redan har – ska vi innan vi tydligt tar ställning, uttalar en uppfattning och agerar utifrån den avvakta observatörernas slutrapport.
Att dra bort uppmärksamheten från inrikespolitiken genom ett utrikespolitiskt agerande är onekligen ett sätt, och det kanske varken Eritrea eller Etiopien är ensamma om, att använda yttre konflikter och händelser för att slippa tala om det som händer inom det egna landet. Det finns större länder än de här som har använt sig av den metoden.
Det är det som är skälet till att vi från svensk sida, och från EU:s sida också, är angelägna om att uppmärksamma den inrikespolitiska situationen. EU:s uttalande handlar både om att vi sätter press på Etiopien att acceptera skiljedomen om gränsdragningen och säkerställandet av en demarkering av den och samtidigt också uppmärksammar den negativa utvecklingen när det gäller mänskliga rättigheter och yttrandefrihet i Etiopien och även i Eritrea.
Även om vi nu måste koncentrera oss och försöka bidra på ett konstruktivt sätt till att lösa den konflikt som finns beträffande gränsdragningsfrågan och därigenom undvika ett eventuellt upptrappande av våldssituationen igen är det viktigt att både Sverige, bilateralt, och EU uppmärksammar den inrikespolitiska situationen, framför allt när det gäller agerandet mot oppositionella, bristen på yttrandefrihet och bristen på respekt för mänskliga rättigheter. Det är en viktig fråga att också uppmärksamma.
När det gäller biståndet är det svenska agerandet väldigt tydligt, och vi argumenterar för att EU borde resonera på samma sätt. Här pågår ett samtal mellan EU:s medlemsländer för att hitta en gemensam position.

Anf. 67 KALLE LARSSON (v):
Herr talman! Jag ska fatta mig kort. Vi använder säkerligen ibland olika språkbruk. Jag skulle inte så ofta tala om att uppmärksamma den inrikespolitiska situationen. Jag skulle i stället tala om att ta avstånd från de övergrepp som sker mot oppositionen.
Jag noterar trots allt att, till skillnad från i flera andra sammanhang där vi har diskuterat, så finns här kraftfulla ställningstaganden. Den skillnaden i utrikesministerns svar den här gången är uppmärksammat. Det är värdefullt och välkommet.
Vi kommer att få återkomma till frågan, till exempel när EU:s rapport är klar. Då kommer vi kanske att stå här igen och diskutera. Det har vi ju dessutom båda välkomnat att göra för att fortsätta att sätta tryck och för att fortsätta att uppmärksamma frågan.
Jag vet att många litar till att Sverige gör vad vi kan. Många människor känner till de nära relationerna mellan länderna. De förväntar sig att Sverige tar kraftfull ställning. Vi har tagit ett steg i den riktningen med dagens debatt. Många andra kommer att tas i det fördolda eller i sammanhang som inte är lika offentliga som detta. Men vi kommer säkert att få återkomma till rapportering från dessa diskussioner och med en redovisning av det som Sverige då har gjort. Tack för diskussionen!

Överläggningen var härmed avslutad.