Igår debatterade riksdagen flyktingpolitik och integration. Jag talade och folkpartiet avslöjade sin människosyn. Läs hela anförandet på nästa sida och missa inte replikskiftet med Ann-Marie Ekström, folkpartiet. Jag var tvungen att avsluta med ett sorgligt besked:
"Det är bara att konstatera: Det folkparti som egentligen behövs i svensk debatt och politik finns inte för tillfället."
Anf. 76 KALLE LARSSON (v):
Herr talman! Ibland är de politiska motsättningarna knivskarpa. I synen på integration, kampen mot etnisk diskriminering och utanförskap är det så. Här står en höger som i stora stycken gör de människor som är ställda utanför till bärare av skulden. I sina grövsta uttryck brukar det talas om att man måste ställa krav på dessa människor för att de ska vilja integrera sig i det fina svenska Sverige som vi lever i. Det kan handla om språktest som krav för medborgarskap. Det kan handla om att man måste ha löner som understiger kollektivavtalsnivåer men ligger strax över socialbidragsnormen för att man ska förmå människor att vilja ta sig ur sin marginalisering. Men från vår utgångspunkt är det strukturer av diskriminering och strukturell rasism som måste bekämpas.
Man kan tro att vi i dag diskuterar både migrations- och integrationspolitik. I en mening är det riktigt. Det är det utgiftsområdet i statsbudgeten som vi diskuterar. Men insatserna för att människor ska vara välkomna, få en mänsklig värdighet och chansen att tillhöra detta land utövas förstås inom en mängd andra politiska områden. Det handlar om rätten till arbete, rätten till utbildning, rätten till en bostad som man har råd att betala, rätten till ett eget kulturliv och en fritidssysselsättning. Detta är grundläggande faktorer för alla människor, invandrade eller infödda.
Från den utgångspunkten, att generella insatser kombinerat med kamp mot etnisk diskriminering måste vara vägen framåt för att skapa integration, vill Vänsterpartiet verka. Vi förfaller inte till någon skönmålning. Vi påstår inte att allting är ganska bra. Vi är ju som bekant inte socialdemokrater. Vi kommer aldrig att acceptera en världsbild där den som är ställd utanför själv bär skulden till detta när det egentligen är strukturer som bygger upp utanförskapet.
I ett annat avseende när det gäller den svenska flyktingpolitiken är visserligen motsättningarna emellanåt knivskarpa men helt andra. Här har under lång tid i denna kammare formats majoriteter, av moderater och socialdemokrater märkligt nog, för att upprätthålla en mycket restriktiv och inhuman flyktingpolitik. Det handlar om att bidra till att bygga murarna runt ”Fästning Europa” högre. Det handlar om att misstro människor när de kommer med sina berättelser om förföljelse och tortyr.
Den här alliansen har i stora stycken bestått länge, och består i många avseenden fortfarande. Fortfarande avvisar man det självklara kravet på en flyktingamnesti, att i efterhand rätta till de fel som den gamla ordningen åstadkom när det gällde att misstro människor. Vi lägger ju ned Utlänningsnämnden. Socialdemokraterna, och även Moderaterna, anslöt sig till slut till den uppfattningen och vi skapade en majoritet. Men det gör vi därför att den inte har fungerat rättssäkert. Därför borde amnesti vara en självklarhet, vilket vi nämner tillsammans med några borgerliga partier och Miljöpartiet i dag.
Men man ska också se de framsteg som görs. Man måste se att en framgång är möjlig och att det går att förändra. Det gör det om man är många som sluter sig samman. Den nedläggning av Utlänningsnämnden jag nyss nämnde är ett sådant exempel. Den nya lag som i det här budgetbetänkandet nu ges ekonomiska resurser för att kunna genomföras och skapa ett värdigt mottagande av de människor som får chansen att stanna är ett annat sådant exempel.
Vi ser också hur sjukvården och psykiatrin får ökade resurser. Vi ser hur ensamkommande barns och gömda barns skolgång nu får tilldelning av ekonomiska resurser för att göra verkligheten lite mindre inhuman för dessa. Vi ser hur man satsar ytterligare ett år på skyddat boende för dem som riskerar så kallat hedersrelaterat våld. Det här är framsteg. Det är viktiga saker. Det visar också att när folklig mobilisering äger rum är förändring också möjlig. Det är nödvändigt att fortsätta att driva på för förändring.
Det visar inte minst den rapport som heter Gömda i Sverige – Utestängda från hälso- och sjukvård som är resultatet av en studie som Läkare Utan Gränser i dag har presenterat. Den här studien visar att fyra av fem som lever gömda i dag har varit hindrade att få den vård de borde ha rätt till. Då är läget anmärkningsvärt.
Vi är inte framme. Vi har mycket kvar att åstadkomma. Jag ser också några oroväckande tendenser. Sven Brus från Kristdemokraterna nämnde alldeles nyss de uttalanden från socialministern som handlade om hur man misstänkliggör föräldrar till de apatiska flyktingbarnen. Det är oroväckande att en minister i förväg kan tycka sig ha åsikter om vad som är anmälningar för medveten vanvård. Det är klart att vi hoppas på en ursäkt från statsrådet Holmberg i dag för de uttalanden som regeringsföreträdare har gjort i det avseendet.
Men det finns också en annan oroväckande utveckling som vi uppenbarligen är ensamma i utskottet om att uppmärksamma. Det handlar om att man just nu bygger murar runt ”Fästning Europa”. Så långt följer många med. Men man har också för avsikt att i framtiden etablera läger för flyktingar utanför EU:s yttre gräns och bland dessa handplocka de personer som förväntas ha rätten att få stanna i Sverige. Det är en utveckling där man förvägrar människor rätten att komma till Sverige och söka asyl, i alla fall i praktiken, och i stället genom kvotflyktingsystemet ska plocka ut dem som kan betraktas som riktiga flyktingar. Vi motsätter oss detta. Vi säger att den utvecklingen riskerar att kortsluta Genèvekonventionen.
Av den anledningen reserverar vi oss i dag mot att man utökar flyktingkvoten inom ramen för de medel som är avsatta för migrationspolitiken. Vi är inte mot att man utökar flyktingkvoten i sig. Men vad är det man säger, när man samtidigt säger att man ska ta dessa pengar från flyktingmottagandet, från de människor som söker sig till vårt land för att få asyl? Det är det som tillkännagivandet faktiskt handlar om. Jo, då säger man att vi ska göra en förändring. Färre av dem som kommer hit ska få stanna. Fler av dem vi handplockar ska få stanna i stället.
Jag yrkar därför bifall till reservation 10 under punkt 11.
Herr talman! Såväl när det gäller människor som är här som människor som av olika anledningar behöver komma hit, så är det en dragkamp, en dragkamp som ytterst handlar om människovärde, om att betrakta människor som människor – inte som problem som själva måste se till att ställas krav på för att de ska kunna få vara med i samhället, och inte som migrationspolitiska problem som vi helst skulle vilja stoppa vid gränsen och inte se komma hit alls – och som resurser, som möjligheter, som en utmaning för vårt land att ta hand om och se till att skapa ett värdigt förhållande för. Ska det bli möjligt är det helt klart att det krävs en förändrad flyktingpolitik. Då krävs det en annan integrationspolitik än den vi har sett, en kamp för generell välfärd och rättigheter åt alla.
Anf. 77 ANNE-MARIE EKSTRÖM (fp) replik:
Herr talman! Folkpartiet har aldrig sagt att den som står utanför är den som bär skulden. Men det är väl så att Vänsterpartiet gärna vill lägga in den tolkningen i att vi vågar lyfta fram att det finns ett problem. Problemet är inte de människor som har kommit hit, utan problemet är det som Kalle Larsson talar om när det gäller strukturer men också det att många tvingas leva i utanförskap på grund av att man inte kan få ett riktigt jobb.
Jag kan inte se varför det skulle vara fel att ha någon form av det vi kallar för jobb- och utvecklingsgaranti, där vi kan låta de människor som har som alternativ att vara hemma och inte göra någonting få en möjlighet att komma ut och träffa andra människor och få en möjlighet att utvecklas. Det heter ju faktiskt utvecklingsgaranti. I det sammanhanget bör man också få något mer än ett bidrag för att man ska komma ut. Man ska känna att man gör någonting.
Jag skulle vilja veta av Kalle Larsson varför man väljer att tolka det vi går ut och säger så att vi skulle skylla på de människor som står utanför. Det är inte människorna som är problemet.
Folkpartiet värnar om att människor som kommer hit och söker skydd ska få komma hit, att man ska få komma hit och arbeta och att mångfald är värdefullt för landet. Vi ser alltså inte människorna som problem. Men varför säger Kalle Larsson att vi gör det? Han måste ha misstolkat vårt förslag rejält.
Anf. 78 KALLE LARSSON (v) replik:
Herr talman! Jag läste en insändare för några veckor sedan. Den handlade om att Lars Ohly hade slutat kalla sig kommunist. I insändaren stod det: Lars Ohly har slutat kalla sig kommunist, men står för samma ideal.
Men Lars Leijonborg kallar sig fortfarande liberal men har glömt bort vad det betyder. Tyvärr är det lite för kännetecknande för Folkpartiets politik i dag. Jag ska förklara vad jag menar.
När man säger att det borde införas språktest som krav för medborgarskap, vilket var huvudnumret för Folkpartiet – det kan ingen förneka – i förra valrörelsen, säger man då att det är den enskildes fel att man inte vill lära sig svenska? Ja, vad säger man annars? Vad är det annars för signal man vill sända med ett sådant krav? Hade det varit svenskundervisningen som var för dålig hade man ju kunnat ställa krav på att sfi-undervisningen skulle förbättras, som Vänsterpartiet gjorde.
Nu säger man att det är fler poliser som är lösningen, kanske inte piketpoliser – där var Anne-Marie Ekström väldigt noga – utan det ska vara närpoliser i stället. Det är det som är lösningen. Det är så det faktiskt har formulerats. Det är det enda nya krav som Folkpartiet har kommit med på senare tid i det här avseendet. Det är lösningen på integrationsproblematiken och på att det inte ska bli en fransk situation i Sverige, som man har talat i varnande ordalag om. Är det inte så att man skapar en bild av att det just är människorna i förortsområdena, de med invandrarbakgrund, som utgör problemen, som samhället måste skydda sig ifrån?
Anne-Marie Ekström säger att Folkpartiet aldrig har sagt det här. Ja, men då har du chansen nu! Ta avstånd från kraven om språktest! Berätta för mig att ni inte anser att det är poliser som löser problemen i förorterna! Och, om du vill vara riktigt socialliberalt radikal, säg att också offentliga anställningar skulle kunna vara en väg framåt! Varför inte satsa på riktiga jobb i offentlig sektor i stället för jobb- och utvecklingsgaranti med löner under kollektivavtalsnivå? Ställ dig i bräschen för det Folkpartiet skulle kunna vara: ett parti som trots allt står upp för att den offentliga sektorn är viktig och att man kan anställa människor där för att ge människor chansen att få tillträde till arbetslivet.
Anf. 79 ANNE-MARIE EKSTRÖM (fp) replik:
Herr talman! I vissa frågor brukar Kalle Larsson och jag kunna vara överens när det gäller asylpolitiken, men i det här fallet måste jag tyvärr göra Kalle Larsson ledsen och säga att jag inte håller med.
Jag håller med om att det är bra med språktest för att bli svensk medborgare. Vi har aldrig gått ut och sagt att man måste ha språkkunskaper för att kunna ta ett jobb och så vidare, men för att bli svensk medborgare har vi sagt att det är viktigt att man ska kunna svenska språket.
Jag har två skäl som jag kan nämna. Bland annat tror jag att det lättare kan sätta press på män som inte vill låta sina kvinnor få studera. Det är ett skäl. Ett annat skäl är faktiskt att den som är svensk medborgare får välja personer till den här kammaren, och jag tycker att det är viktigt att de som väljer personer till den här kammaren vet vad de personerna står för. Kan man inte svenska ordentligt kanske man heller inte förstår vad budskapet är. Det tycker jag är ett skäl.
När det gäller närpoliser kan jag säga att jag själv bor i utkanten av ett utsatt område. Där fanns det till för några år sedan en närpolis som kände alla som bodde i området och kunde stävja alla små bus från ungar och alla situationer då det riskerade att bli bråk eller någon var på väg att råka illa ut i samhället. Nu finns det ingen närpolis, och då riskerar man att det blir mycket våldsammare och mycket besvärligare av det skälet.
Anf. 80 KALLE LARSSON (v) replik:
Herr talman! Vänsterpartiet motsätter sig inte närpoliser. Vi har varit med om att utöka polisutbildningen så att fler poliser utbildas i dag än tidigare. Det är ingen vänsterpolitik att det ska finnas så få poliser som möjligt – det har det aldrig varit.
Men jag ställde ju frågan mycket mera exakt än så. Jag gav Anne-Marie Ekström en chans att säga att poliser inte är lösningen på integrationsproblematiken. Anne-Marie Ekström väljer att fortsätta försvara poliser och säger inte alls att det finns andra lösningar. Det kan vara en lapsus i replikskiftet. Låt oss hoppas på det.
Sedan avslöjar trots allt Anne-Marie Ekström sin människouppfattning lite grann när hon talar om språktest som en förutsättning för att man ska lära sig svenska. Jag hade ju kunnat säga att språkkunskaper är viktiga. Där skulle vi kunna vara helt överens. Språkkunskaper får man genom att man tar den vilja människor har att lära sig, uppmuntrar den pedagogiskt med god kvalitet i sfi-undervisningen och svenska 2-undervisningen – utbildningen över huvud taget. Då tar man vara på den gnista som människor har att vilja lära sig och att vilja tillhöra.
Språktest som krav för medborgarskap är något helt annat. Det är ju att säga: För att du ska vilja lära dig svenska så måste jag kräva det av dig – inte uppmuntra och inte välkomna. Det är ett krav. Språktestet är ett krav för medborgarskap.
Jag vet inte hur långt vi ska leda det resonemang som vi just fick höra om att det är bra om människor som röstar och kan väljas in i riksdagen kan svenska. Är det någon som ifrågasatt det? Den kritik som ni fått utstå, med all rätt förstår jag nu, gäller att ni i stället gör människor skyldiga till deras eget utanförskap, till deras egen marginalisering – och de är inte beredda att komma in i värmen hos oss fina svenskar om vi inte ställer krav på dem.
Det är bara att konstatera: Det folkparti som egentligen behövs i svensk debatt och politik finns inte för tillfället.