ALLTID RÖTT

Läste DN idag, och såg att jag blev omnämnd i ett reportage om hur flyktingförläggningar nu skall bli bostäder åt de som får stanna med den nya asyllagen. Artikeln är läsvärd i sig, men det jag reagerade på var ett klassiskt exempel på hur media vrider ett budskap:

När folkpartiet föreslog åtgärder för att motverka att de nyanlända skulle hamna i utanförskap, talade vänsterpartiets Kalle Larsson om främlingsfientlighet. Stig Henriksson anser att det var att göra diskussionen en otjänst.

- Man kan ha kritiska synpunkter på flera av de tio punkter som folkpartiet presenterade, men vi måste kunna diskutera öppet de problem som finns.

Å fan, var det så det var? För det första presenterade folkpartiet inte alls åtgärder för att motverka utanförskap, utan välvilligt tolkat åtgärder som de anser skulle minska utanförskap. Eller, mindre välvilligt tolkat, presenterade gamla kända förslag för att utnyttja situationen i Frankrike i syfte att fortsätta utmåla invandrade som problembärare. Och pratade jag verkligen om främlingsfientlighet utan att diskutera de problem som finns? Läs min kommentar och anförandet igen. Plötsligt ställs jag nedklippt och vriden till oigenkännlighet mot en partikamrat (som i mediedramaturgin dessutom förutsätts i vilken fråga som helst utgöra intern motpol). Så kan man också skapa nyheter. Men sant blir det ju inte.